ä
n
t
l
i
g
e
n
ta tillbaka nyckeln. Han kramar, frågar hur det är, pratar med mjukröst och jag känner bara:
sluta. Sluta nu. Nej, vi kommer inte ses när vi båda är hemma igen. Nej, vi kommer inte höras, nej vi kommer
aldrig någonsin igen finnas,
M vi kommer aldrig mer finnas igen,
men jag kan inte säga det då för hans familj, den finaste i världen, är också där så jag svarar med mjukrösten, kramar tillbaka och
ikväll kanske jag ringer honom för att säga allt det jag vill ha sagt:
att vi inte kommer vara vänner. det ligger ingen ilska i det, bara trötthet. jag orkar inte ha en M som vän, det går inte.
och finaste, finaste M-mamman kramar mig och ger mig en julklapp/födelsedagspresent och jag säger åh, men vad fina ni är
- det är bara för att du är den finaste i världen
och när jag åker därifrån tänker jag:
fy i helvete vad skönt det är att inte vara tillsammans med M
men samtidigt stockas halsen igen för jag vet att det betyder att jag aldrig, aldrig kommer vara en del av M-familjen och det gör ont. Det gör faktiskt väldigt, väldigt ont för jag älskar dom så mycket. Dom är finast i hela världen och jag vill vara deras. Jag vill att dom ska vara mina.
Och därför tvekar jag på att lyfta telefonen och berätta för M att vi inte kommer vara vänner. Bara därför,
men det är liksom tillräckligt. Tillräckligt för att jag ska tveka. Tillräckligt för att det ska kännas fel.
Jag vill aldrig mer M. Aldrig mer, på något sätt. Jag håller av honom som person och ibland saknar jag att ha hans perspektiv på saker och ting, men oftast inte och jag kan inte. Jag orkar inte förlåta och börja om igen, för jag kan inte lita på honom. Det går inte och jag orkar inte förändra det en enda gång till.
Jag vill aldrig mer M men jag vill alltid-alltid M-familjen. Alltid, alltid, alltid vill jag ha dom i mitt liv. Jag vill se alla barn växa upp, jag vill se hans föräldrar bli gamla. Jag vill sitta i det köket som innehåller så mycket trygghet. Jag vill alltid-alltid M-familjen.
Och därför kan jag inte ringa M och säga nej till allt som kan komma.
Fan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar