jag känner mig så otroligt lättad. nu är det här över. äntligen äntligen äntligen över.
(men jag känner mig ensam.
jag känner mig ensam ensam ensam.
det blev så tydligt när han kom med sambo och bil och tog saker och i min säng har jag bara ett täcke för det är bara jag som sover i den. det blir så tydligt när det nu är stökigt stökigt stökigt och jag orkar inte städa och möblera om och jag orkar inte laga mat och jag orkar inte plugga. för jag känner mig så ensam, och Klassbästa är i sin hemstad och kan inte komma hit och jag skulle behöva att hon kom hit. och jag skulle vilja slötitta på tv men jag kan inte för jag har ingen tv längre.)
5 kommentarer:
jag vet att det här är det absolut bästa för dig men det skrämmer mig så att kapitlet M är över helt nu. hur lång tid har det gått - tre, fyra månader - sedan han var allt i ditt liv, precis som axel är i mitt nu? det känns så läskigt att om fyra månader kan det vara han som har en ny sambo och hämtar sin TV och avslutar vårt kapitel. förlåt om jag helt förstör det här inlägget med min egocentriska kommentar men jag blir bara så rädd att förändringen som kommer, kanske dödar oss.
men jag är glad för din skull. M var aldrig menad att stanna längre än såhär. du kommer bli lycklig på annat håll. jag lovar dig.
puss
åh, lina.
du förstör inte inlägget alls. jag förstår din oro. på alla sätt förstår jag din oro. det är så konstigt att ha älskat någon så fullkomligt uppslukande och sedan tar det slut och jag fattar inte var allt tog vägen. idag fattar jag inte hur det kan gå till såhär, hur livet kan te sig såhär.
jag kan inte tänka mig att axel om fyra månader har ny sambo och hämtar sin TV. jag kan inte tänka mig det alls för det får inte, kan inte bli så. ni måste hålla i varandra. axel är inte M, jag och M är inte du och axel. det är två olika relationer och fyra olika individer.
jag tror inte att det kommer bli lätt för dig och axel, speciellt inte från början men jag tror att det kommer gå. jag tror att ni kommer vara lyckliga och glada och fortsätta älska varandra alltid-alltid.
får jag be dig om en sak?
istället för att tänka på mig och M - tänk på min syster och hennes pojkvän. dom flyttade också till 22 kvadrat efter att ha varit ihop (förvisso på distans, men ändå) i två år. dom bodde på 22 kvadrat från augusti till mars och i sommar har det varit dom i sex år. dom är fortfarande sjukt kära i varandra.
det finns relationer som klarar 22 kvadrat och jag är övertygad om att din och axels är en sådan.
tack för att du lovar mig det.
idag känns det sjukt avlägset och jag är så ledsen och hatar att jag är ledsen. jag vill inte vara det.
puss finaste du
jag lovar dig att försöka tänka att alla par är unika och att vi klarar allt vi är menade att klara. men samtidigt kan jag för mitt liv inte förstå varför vi skulle klara det bättre än du och M. det du skrev om i din blogg när allt var bra mellan er, är precis vad jag känner för axel nu. och sedan vände det så fruktansvärt snabbt. så jag grubblar..
men jag lovar att försöka tänka att vi är som din syster och hennes kille. att vi klarar det. att tjugotvå kvadrat inte är värre än det vi gått igenom hittills.
hoppas du har rätt i allt klokt du säger. jag tror nästan det.
puss
vet ni hur fina ni två är? att ni känns som mina bästa vänner över internet typ? att ni ÄR mina bästa vänner över internet. jag är 29 h från min pojkvän med flyg nu och kan ni förstå den saknaden? jag är mitt i den nu men det går och det kommer gå. vet inte varför jag skriver detta bara vill skriva av mig till två jag vet förstår. puss på er och massa kärlek!
ååh kärlek till er!! och emma vi förstår, och du klarar det. du klarar det du klarar det du klarar det. försök att ha det bra också. puss
Skicka en kommentar