483, i have to admit i sometimes lied in those letters trying to make life better than it was

jag vet inte.

jag känner mig som en bluff:

som att ingen tycker om mig egentligen, som att ingen ser mig. som att jag presenterar en bild av mig som inte är jag eftersom jag inte har någon jävla aning om vem den personen är

och jag känner mig så jävla ensam och det är fult, fult för jag har världens finaste vänner och Klassbästa vill bo med mig så vi aldrig aldrig behöver vara ensamma

och det är en ful känsla för jag ÄR inte ensam, jag vet det så tydligt men ändå

ändå känner jag mig som världens ensammaste lilla när jag kommer hem 00.30 en tisdag och ingen väntar, ingen längtar

och det är fult för jag vill inte vara en sån som känner mig halv utan (romantisk ihop-)kärlek, jag vill inte vill inte vill inte det men ändå

ändå känner jag mig som världens ensammaste lilla och jag hatar mig, hatar mig för det.