söndag 15 maj 2011

525

När jag blir fem år och omöjlig och jag grååteer åt dig: du får inte tycka om mig såhär mycket! det är inte bra för dig, jag bara förstör, förlåt jag hör hur jävla melodramatisk jag är men på riktigt! jag klarar inte av att du tycker om mig så mycket för jag är så jävla din och någon dag kommer du sluta tycka om mig och då, då kanske jag DÖÖÖR! du är så nära mig och jag är så jävla nära att bara skjuta dig ifrån mig hela tiden för jag klarar fan inte livet, jag är fortfarande femton i huvvet
och jag är full och det jag inte fattat att jag tänkt på i några veckor kommer upp till ytan och du säger ingenting, du är bara tyst och jag hetsar mina steg framåt och du, du stannar upp mig, drar mig till dig, klappar mitt hår och du är tyst, låter mina knän sjunka och du kysser mina öron, mitt hår och du är tyst och låter dina rörelser berätta för mig och efteråt tänker jag att det var dumt sagt av mig, bara patetiskt och onödigt och jag säger det till dig och du svarar: men josefin om du känner så, ja då känner du så och jag vill lyssna på allt även om det är något som bara är för stunden

och när du lägger dig på sidan med ansiktet mot mig och dina ögon, dina läppar strålar och aldrig aldrig har jag sett någon se på mig med så överväldigande kärlek och jag tänker att jag behöver inget annat av livet, bara det här och när tanken är färdigtänkt viskar du: såhär vill jag ligga i hela mitt liv för jag behöver inget annat

och när vi är på systemet och du pratar i din telefon och som alltid när du pratar i telefonen och jag är med vänder du dig mot mig, klappar min sida och kysser mig, jag blåser luft i din mun och vi skrattar så högt och så mycket att systemets alla fredags-kunder vrider huvudet mot oss och suckar. När vi senare står i kön och vi kysser varandra, herregud vi klarar inte av att gå fyra minuter utan att pussas, tränger sig någon förbi dig och du säger halvhögt (på skämt): men herreGUD ser du inte att vi försöker ha lite ROMANTIK här?!

och när klockan bara är tolv en fredagsnatt och vi är på olika klubbar, det är vi nästan alltid, och du smsar mig: jag saknar dig! och jag smsar tillbaka: mm jag med men mest vill jag knullaaa och en timme senare möts vi upp och du ler-skrattar-dansar mot mig, jag bär dig på ryggen och du viskar i mitt öra: jag älskar dig jag älskar dig jag älskar dig jag älskar dig, fattar du det, jag älskar dig så jävla mycket!

och när vi har sex och efteråt klappar du min axel, krånglar dig närmare och vi småpratar storpratar hela tiden pratar vi, jag undrar när orden tar slut? och du säger aldrig tar orden slut, inte för oss och vi är patetiskt jävla äckelnykära och kanske inte det här håller, jag garderar mig med det och utan att du vet vad jag tänker på säger du: kanske är det är förevigt föralltid och jag nickar och utbrister jag vill vara med dig hela livet! och mina garderingar, mina murar dom håller inte när jag är med dig och jag är så tacksam tacksam tacksam för det

och när vi står i hallen och jag har försovit mig och det är två dagar efter att vi har haft vår första konflikt som handlar om just det: jag m.å.s.t.e få sova mer, tidigare, klarar inte av att vara vaken till två-tre varje vardagsnatt och du föreslår att du kanske ska sova hos en kompis om du går ut och jag är hemma och jag säger med den trötta hesrösten: men nääe för jag kan inte tänka mig att vakna på annat sätt än med dig tätt ihopslingrad med mig och du fnissar, säger: du är så gullig!

och när vi går hand-i-hand och det är natt och mörkt och skog och jag borde vara rädd men jag är inte rädd, för du avbryter dig själv mitt i en mening: vet du att när vi känt varandra i bara några veckor så pratade jag med V och jag sa till honom att det här är tjejen jag ska gifta mig och skaffa barn med. Om det inte är hon, då finns det ingen

och när det nu är natt och lördag och för första gången på jagvetintehurlänge är jag inte full och ute, jag är hemma ensam och har legat i min säng och tittat på glee i många timmar och jag vet att snart kommer du att låsa upp med nyckeln som är din, trots att det rent kontraktmässigt är min lägenhet, och du kommer klä av dig kläderna lååångsaaamt och jag kommer säga: men skynda då! och du kommer ha byxorna halvt nerdragna och kasta dig över mig och kyssa mig på halsen, armen, munnen och du kommer sucka förnöjsamt och säga: jag har längtat efter dig, jättemycket har jag längtat

och jag kommer att titta på dig och tänka att så mycket som du älskar mig, det är mer än någon annan har gjort gör kommer göra och det är så ovant så surrealitiskt samtidigt så fullständigt självklart att veta det och din kärlek, det är det absolut finaste jag har och jag tänker vårda den med all min kraft

2 kommentarer:

Elin sa...

så jävla fint. underbart! jag tror blogger slarvade bort min kommentar, men jag bor bara nån hållplats bort från dig. i SGS-huset vid Sandarna, uppe i backen. så det kan bli liksom.

belle sa...

kommer hem efter en vecka med bukinflammaion & typ koma & läser det här & ba lipar. som vanligt. blir så glad för din skull. önskar att jag hade nån som älskade mig sådär.