tisdag 28 juni 2011

546

och jag går till jobbet på morgonen och det är soligt och varmt trots att klockan bara är halv sju och jag älskar den här årstiden, älskar den gröna explosionen som är sommarsverige men plötsligt får jag svårt att andas och jag inser: jag vill inte vara kvar här. Jag vet inte hur jag ska kunna vara kvar här längre.

Jag trivs i staden jag bor, jag älskar mitt liv här men ändå. Jag vill inte Sverige. Jag har aldrig riktigt velat Sverige, jag har alltid känt mig litelite utanför här. Jag vill inte Sverige. Jag vill inte Sverige. Jag vet inte hur jag ska klara av att bo här dom två år som är kvar av min utbildning

och jag vet verkligen inte vad jag ska göra av den känslan. Hjälp mig?

3 kommentarer:

Frou-Frou sa...

Kolla möjligheter att göra en utbytestermin på nåt intressant ställe. Om man går med den känslan så bara måste man göra något åt den. Kanske blir det så att du åker iväg nånstans och fastnar för stället i fråga. Kanske åker du iväg och det visar sig att du saknar Sverige. Kanske åker du iväg men gillar inte platsen i fråga så du åker hem och mellanlandar för att sen igen pröva vingarna nån annanstans. Baserat på egen erfarenhet råder jag dig i alla fall att försöka.

Hanna sa...

Jag håller med ovanstående talare jättejättemycket och hoppas på att det går att läsa utomlands. När utomlandstiden gått är det inte så lång tid kvar i Sverige.

Om det inte går.. det är okej att sluta på utbildningar. Två år är inte en jättelång tid egentligen, herregujagharredangjorttvåårpågymnasiet, men om det inte går, så får man hoppa av. Jag säger det halvt för att övertala mig själv, jag vet att jag i framtiden skulle ha ångest över att inte gå det jag vill/det som är mest gynnande/inte få hoppa av, men det får man får man får man.

Linnéa sa...

Jag röstar också för att se om det går att ta någon termin utomlands. Annars kanske du får försöka resa mycket (behöver inte bli så himlans dyrt om man är lite smart med att boka, så det håller även om man lever på csn) och bara stå ut.

Åh. Och jag känner exakt samma, att jag inte orkar Sverige, inte vill Sverige. Så om några månader flyttar jag till Paris, min bästa stad. Ibland kan nog längtan bli för stark för att den ska gå att ignorera. Puss!