fredag 30 september 2011

565

när han ringer mig i panik för allt är meningslöst meningslöst han kan ingenting han kan inte leva han faller alltid faller fallerifallera faller ett faller allt allt är meningslöst meningslöst han orkar inte gå upp på morgonen han kommer inte klara skolan det är omöjligt det bara går inte för han kan inte kan inte

jag känner mig så förtvivlad maktlös då. Jag är så långt borta, kan inte krama kan inte hålla handen. Kan bara telefonandas, säga lilla älskade fantastiska du kan du kan

och det räcker inte jag räcker inte jag kan omöjligt göra förvandla det meningslösa, kan inte fylla hans liv med mening. Jag vet och han vet att jag gör allt i min makt

men när han panikringer mig


då går jag ändå under.
Jag är så förtvivlat orolig.

Inga kommentarer: