jag känner mig så förtvivlad maktlös då. Jag är så långt borta, kan inte krama kan inte hålla handen. Kan bara telefonandas, säga lilla älskade fantastiska du kan du kan
och det räcker inte jag räcker inte jag kan omöjligt göra förvandla det meningslösa, kan inte fylla hans liv med mening. Jag vet och han vet att jag gör allt i min makt
men när han panikringer mig
då går jag ändå under.
Jag är så förtvivlat orolig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar