onsdag 15 februari 2012

610

Idag är en sådan dag då det enda, enda, enda jag vill är att få min morfar tillbaka. Helst av allt den friska starka favoritpersonen, men jag kan ta den sjuka och lilla människan också. Bara jag får hålla hans hand en gång till. En enda gång. Jag skulle göra vad som helst för det. Hålla hans hand, klappa honom i pannan. Få se honom lysa upp av glädje när jag kommer in i hans rum. Prata med honom. Se att han är stolt över mig. Stolt. Sådär som jag alltid velat att mina föräldrar ska vara, sådär som han alltid alltid alltid varit. Min morfar. Min bästa, vackraste morfar.

Allt det här gör att jag bara vill bli kristen igen. Tvinga mig till en gudstro, bara för att få ha vetskapen om att vi ses igen. En gång till och då är det i evigheten.

Men jag tror inte på gud och jag kan inte tvinga mig till att göra det och det enda jag vill är att få hålla min morfar i handen en enda jävla gång till.

3 kommentarer:

anagoesbananas. sa...

<3

Lina sa...

sv: 1. isadoras färg "marzipan" 2. jag har fått den av xl och den kommer från asos (som typ alla mina kläder hehe). den finns fortfarande där så go for it!! :D

(och åh, önskar jag kunde skriva nåt som fick allt att kännas bättre)

It's all gonna be fine sa...

Jag önskar också att jag var övertygad kristen så jag visste att hon hade det bra och att vi kommer ses igen. Men det är jag inte och tanken på att jag inte vet är outhärdlig. Därför har jag bestämt mig för att det är så, gud eller no gud. Kanske kan du göra det också. Bestämma dig för att ni kommer ses igen.

Även om det är en klen, ynklig tröst i jämförelse med att hålla hans hand.

Kram