634

Jag har inte skrivit något om den här relationen. Jag vet inte varför. Jag ville bara inte. Det var inte tänkt att bli mer än KKs men det blev jag är kär i dig, det blev fyllebråk och tisdagsmiddagar, vi fick egna tv-serie, det blev hålla handen på ica och viska hemligheter i sömnen. Jag som var stora skeden varje gång vi somnade tillsammans. Jag skrev aldrig något om allt det och därför kan jag inte heller förklara hur ont det gör att ta sönder den vardagen, livet vi skapade. Hur meningslöst det kan kännas nu.

Dina kinder ditt lockiga hår dina ben ditt hjärta ditt goda jävla hjärta du som hållit om mig varenda gång jag gått sönder av sorg du som älskat mig

du sitter bredvid röker fem cigaretter i rad säger snälla ring mig om du blir ledsen
som om det vore du och inte jag som tagit sönder allting

dina kinder ditt lockiga hår att du alltid smög upp och öppnade fönstret när jag sov hur galen det gjorde mig du som älskat mig

du sitter bredvid röker fem cigaretter i rad säger du är så underbar jag älskar dig så mycket jag vill aldrig förlora dig
som om det vore du och inte jag som tagit sönder allting

dina kinder ditt lockiga hår du som kan lära dig varenda instrument på hela planeten hur smart du är utan att förstå det själv du som älskat mig

du sitter bredvid röker fem cigaretter i rad  precis innan jag ska förstöra allting ber du om att få hålla min hand ber om att få kyssa mig jag säger ja, för dig alltid alltid ja, och jag märker, jag märker att du sparar det i dig,
och du vet att det är jag och inte du som tar sönder allting

dina kinder ditt lockiga hår dina vackra vackra händer ditt goda jävla hjärta du du du
jag önskar att jag älskade dig på rätt sätt jag tror inte du förstår hur mycket

Sitter i Sibyllas säng. Hon har hårfärg i håret och jag berättar hur allt gick till. När jag kommer till och det är så hemskt måste jag tystna för rösten stockar sig i halsen, den får inte plats, gråten trycker undan. Hon är tyst och klappar mig på knäet. Några minuter senare säger hon att jag är den modigaste jag vet. Att det var bra gjort.

Jag älskar Sibylla så fruktansvärt mycket. Tänk om jag för två år sedan hade vetat att hon skulle bli min skatt, en del av min ryggrad. Jag älskar henne, jag älskar henne, jag älskar henne. Jag önskar att hon visste hur mycket

Jag tänker på
jag tänker på när du låg bredvid mig i min säng och rörde vid mig och jag

kunde inte andas för jag kände mig så jävla trängd

att jag såg på dig och visste att du var världens finaste men ändå ville jag bara bort bort bort

och det är därför
det är därför jag inte kan

jag hatar mitt hjärta så jävla mycket för att det gjorde mig kär i tre personer som inte var bra för mig men o-kär i en som var den bästa för mig

Vi sitter på en parkbänk och pratar om vanliga saker. Skola, människor vi känner, kylan i luften. Sedan drar jag ett djupt andetag och krossar allt vi byggt upp. Du skakar gråter ber om nåd. Frågar vad som hänt varför det hänt om det finns någon annan. Jag kan inte svara. Vet bara att jag känner mig instängd i oss, att jag blivit trängd och irriterad och en person jag inte vill vara. Vet bara det. Du ber om nåd och jag säger nej, krossar allting, krossar ditt hjärta. Jag ser hur du faller (hur du går sönder i slow-motion), hur ingenting längre är självklart för dig.

Efter tre timmar är mina handleder sönderfrusna. Jag åker hem och vill dränka mina icke-känslor i ett hav av sprit.