Det
här tycker jag är ett skittråkigt ämne. Jag tycker generellt inte att
mat är så jävla fantastiskt. Jag känner aldrig hunger (jag vet att att
jag ska äta när jag får ont i ryggen) och brukar mest bara äta för att
man måste göra det. Det bästa jag vet är sås och dipper i olika former.
Baba ganoush, guacamole, cremé fraiche etc etc etc. Tycker även om
halloumi. Det värsta jag vet är vattenkastanjer. Så jävla jävla äckligt. Obehaglig konsistens.
Okej, nog om det och istället till saker jag vill skriva ner för att komma ihåg dom:
jag har gått ned i vikt, som jag alltid alltid gör på hösten. Mina kläder passar inte längre. A L L A tar sig friheten att kommentera det och det är så jävla jobbigt. Jag vet att min kropp på många, många sätt uppfyller idealet för kvinnokroppen vilket gör att jag är i en privilegierad position. Jag behöver inte få höra massa skit om att jag kommer dö en för tidig död och irriterande grejer om att jag kommer få diabetes och hjärtsjukdomar. Jag vet det. Jag vet att allt är skit, att "tjock" är ett skällsord istället för en kroppsform, att alla har ångest. Jag vet att jag har mellanrummet mellan låren som alldeles för många småtjejer och kvinnor eftersträvar, att min mage är platt, att jag på för många sätt ÄR normen.
Jag vet allt det
men ändå.
Ändå.
Det är så jobbigt att alla hela tiden kommenterar hur mycket jag gått ned i vikt. Det är inte med mening, det händer mig varje höst. Jag VET att jag "ser sjuk ut". Jag VET att det är ohälsosamt. Jag VET att jag "har blivit så jävla ful". Jag VET att "ingen kommer vilja ligga med [mig]". Jag vet att jag är "äcklande". Jag vet det
snälla
sluta
berätta
det
för
mig
.
Varenda jävla person jag träffar håller på såhär. Dom skriker "MEN GUD KVINNA ÄTER DU INGET GUD VAD SMAL DU BLIVIT FAN VAD OBEHAGLIGT!!!!!" och jag FÖRSTÅR inte vad dom vill uppnå. Jag förstår det inte!! Om dom på allvar är oroliga för mig, om dom tror att jag har en ätstörning - tror dom att det där är rätt strategi för att hjälpa mig ur den? Tror dom att jag kommer svara "oh noes det gör jag inte men nu när du påpekat att jag är äcklig kommer jag självklart att change my ways :)"? Va? VARFÖR HÅLLER ALLA PÅ SÅHÄR SNÄLLA BARA FÖRKLARA
för jag blir på allvar så jävla jävla ledsen. Jag hatar att få höra hur ful alla mina kompisar tycker att jag blivit, jag hatar det så jävla mycket. Jag vet att jag inte ser hälsosam ut, men guess what min kropp ÄR sjuk. Den mår inte bra.
Bara sluta tro att det är din rättighet att kommentera min kropp. Det är det inte, även om du tror att du gör det av godhet. Låt den vara. Låt mig vara. Jag är medveten om att min kropp förändrats. Jag kommer att gå upp i vikt igen. Tack för din ombrysamhet, den gjorde mig jävligt jävligt ledsen och sårad, kindly fuck off.
En annan grej:
har en sån jävla straight crush just nu att det inte är kul. Inbillar mig att hon kollar extra mycket på mina läppar och också känner "elektricitet" mellan oss. LOL LOL LOL KUL DETTA E :)
slut för idag, tack för idag.
3 kommentarer:
men ALLTSÅ, fattar ej hur alla (läs: du och niotillfem) kan hata vattenkastanjer! ÄLSKAR KONSISTENSEN. den är liksom "crunchig". mmmmm.
utöver det vill jag bara skicka PEPP! du är stark och klok och fin och har typ mitt drömutseende!
Urk. Jag förstår inte heller. Alla går ju runt med problematiska relationer till sina kroppar och HUR kan folk tro att det är najs att späda på det? Åt vilket håll det än är? Nä.
Detta crushande. Har liksom kommit över fasen av att bara vara glad och fri efter slutgörandet (det var ändå längesedan så det är la på tiden) och har liksom små förälskelsetrådar som sticker ut ur mig och fastnar på folk. Så himla trevlig känsla, det här oläskiga pirret.
Lina: Uuugh jag förstår inte människor som tycker om dom. Det är det absolut värsta jag vet, vill alltid dö när jag råkar tugga på en. Vidrigt.
Tack för pepp! Fast nejnejnej ha inte mitt utseende som ditt drömutseende, försök ha ditt eget istället!!
Hanna: Jag vet, det är så fruktansvärt irriterande. Kan vi inte bara sluta bry oss om hur andra människor ser ut? Jag kan förstå att människor blir oroliga när en går ner i vikt, men att skrika om hur fult det är hjälper ju inte över huvud taget. Jag upplever också att folk inte tror mig när jag säger att jag inte gått ned medvetet. Uääh folk är störiga.
Å fint. Jag önskar att jag var mer som du, med förälskelsetrådar och oläskigt pirr. Jag blir mer obekväm och...äääh. Jag har ju dock inte varit singel så himla länge och behöver vara det ett bra tag till, så jag tror att mitt obehag har lite med det att göra (även att jag crushar på en kompis som är straight vilket är så jävla been there done that och jag pallar inte bli kär, så jag är lite hysterisk kring det).
Skicka en kommentar