uppdatering

känner glädje i mig. ser en framtid känner glädje tycker att livet är helt okej ändå.

fyller år och solen skiner för första gången hela november.

pratar med victor i telefonen tre timmar för många kvällar. han säger i förbifarten att en som säljer droger pistolhotat honom och att han tuggat sönder sin tunga och jag: lägger band på mig säger inget dömande och han försvarar sig ändå med att säga att hotande situationer händer ofta, att han hamnar i dom, att han är en idiot. i mig: oron oron oron. går i gamla hjulspår hela tiden, hamnar i samma situationer, känner samma känslor, men kan aldrig ta mig ur det, vi kan aldrig ta oss ur det. tre år har detta pågått. tre år. och jag tycker om honom för mycket för att lämna, för att säga hejdå och bryta alla löften. så jag lyssnar på hans historier om när han nästan dött, lyssnar på hans historier om när han blir hotad och ifrågasätter inte, orkar inte påpeka att jag hör i hans röst att han vill verka kaxig, att han vill se det som vardagsmat men han är rädd. han är rädd för att dö, han är ett barn och han vill leva, och jag tror det är det han hatar allra mest med sig själv. sin livsvilja. jag tror att han avskyr den. oron i mig: för mycket.

blir utskriven från arbetsförmedlingen, är för skör för aktivitet. bestämmer mig för att bli dekadent igen, sluta sitta hemma, sluta ha tråkigt, börja säga ja.

men framför allt: känner glädje känner hopp.