vill blogga men har verkligen ingenting att säga. skulle vara gött att ha någon "galen" historia men jag är verkligen den minst galna personen på jorden. gör bara samma saker hela tiden och folk märker sällan att jag är full eftersom jag är exakt likadan jämt.
(en kompis kompis har sagt 1 gång att jag verkade jättefull men det var för att han var ett as mot min vän och jag ville störa honom. höll det på en ok nivå först men gick sen in på att gissa vilken porr han gillar i hemlighet och hur mycket bättre tjejer är på att ligga än killar och att han säkert är helt sjukt kass i sängen. var visserligen lite full men sa det där så att han skulle fatta att han är dryg som fan och borde lämna min vän ifred. han dömde tyvärr bara ut mig som "orimlig" och "pinsamt full" så det var ju synd)
sov dåligt inatt, gör det ofta numer. härligt side effect av att ha slutat med mina TCAs. jaja. vem bryr sig. (jag bryr mig, blir ett vrak av att sova dåligt jämt och ständigt). glömde bort att gratta min pappa på hans födelsedag igår och har lite dåligt samvete över det tills jag kommer på hur irriterad jag är på mina föräldrar just nu. är irriterad över mycket med dom, som alltid, men just nu framför allt bristen på kommunikation vilket visar sig tydligt i ämnet victor.
jag har hintat sen i typ januari att vi är ihop igen, och har pratat en del om att vi hänger sen i höstas. på senare tid har jag verkligen gått överstyr. när mamma frågade mig vad jag gjorde under påsken väste jag irriterat att JAG VARIT MED VICTORS FAMILJ HELA HELGEN VI SPELADE SPEL DET VAR HÄRLIGT JAG FICK ETT PÅSKÄGG AV HANS MAMMA DET VAR EN BÖRS OCH LITE GODIS I DET GULLIGT VA. gör så där hela tiden verkligen. hintar JÄTTETYDLIGT att vi gör pariga saker med varandra och att jag sover hos honom rätt ofta. OCH DOM JÄVLARNA FRÅGAR INTE!!! det stör mig som fan. gissar att det stör dom som fan att jag inte bara säger det rakt ut, att jag gör det till ett spel, men spelandet kommer ur att jag känner att dom BARA intresserar sig för min vårdsituation (mamma) eller inte är intresserade alls (pappa). jag vill att dom ska fråga om mitt liv!!!!!!!!! är det för mycket begärt verkligen!!!!!! i förrgår ringde mamma och berättade vad hon gjort under dagen (jobbat, tränat, kommit hem och lagat mat) och sen frågade hon mig vad vi hade för väder (växlande). ett givande och underbart samtal.
grejen är att vi faktiskt pratar lite ibland, när hon var här för några veckor sen sa hon att hon tror att det var värre för mig att växa upp i kyrkan än det var för henne, att församlingen vi gick till var auktoritär och hemsk på många sätt och det var inte kyrkorna hon växte upp i. det var väldigt, väldigt skönt att hon liksom legitimerade min upplevelse på det sättet, för rätt ofta är hon av skolan DU HAR HAFT DET SÅ BRA JÄMFÖRT MED MIIIIIG. men grejen är att jag verkligen måste bearbeta fram det. har jobbat för att hon ska säga det här, liksom bekräfta att det var jättejobbigt för mig att växa upp i frikyrkan, sen jag var typ nitton år gammal. och nu äntligen hände det. tröttsamt är vad det är. även om det så klart är skönt att hon till slut sa det är det så segt att allting ska vara en kamp. att jag liksom hela tiden måste bekräfta HENNE i det och ba nä det är ju inte ditt fel att ni drog med oss till en auktoritär för jävlig kyrka där jag inte hade en enda vän på tusen år och alla verkligen hatade mig! det är ju inte ditt fel att du aldrig sa till när pastorn aka en vuxen man på ca 50 bråkade med mig och var sjukt elak när jag var ett 14-årigt ensamt och ledset barn! det är ju inte ditt fel att du låtsades som att det regnade och hoppades att jag inte hörde när vuxna i kyrkan viskade om att djävulen hade ett grepp om mig! det är ju inte ditt fel att ni aldrig pratade med oss om vad som är okej och vad som inte är okej i en kyrklig kontext! absolut inte! NI GJORDE JU BARA ERT BÄSTA!!!!!!!!
hela tiden det där: NI GJORDE ERT BÄSTA JAG FÖRSTÅR DET JAG BER OM URSÄKT FÖR MINA KÄNSLOR NI GJORDE JU ERT BÄSTA JAG ÄR SÅ LEDSEN ATT JAG KÄNNER SOM JAG GÖR INGENTING ÄR DITT FEL VERKLIGEN INGENTING DET ÄR SNARARE MITT FEL ALLTIHOP JAG BER OM URSÄKT MEN SKULLE DU MÖJLIGTVIS KUNNA BEKRÄFTA MIN KÄNSLA AV ATT ALLTING INTE VAR OKEJ I KYRKAN???? TACK. TACK. TACK!!!
krälar verkligen.
stör mig också på att jag bryr mig så mycket. skulle vilja vara sval och cool och bara acceptera mina föräldrar för dom dom är och våra relationer för vad dom är. uppskattar ju ändå flera delar av mina familjemedlemmars personligheter och det vore ju härligt att kunna stanna där. vara nöjd. men det är jag ICKE. jag är missnöjd och känner mig sviken och tycker ärligt talat att det är pinsamt att jag känner så. att jag inte bara släpper det. har tänkt så mycket på mina föräldrar sen jag började gå till psykolog i februari och det stör mig. gud vad jag stör mig hela tiden. stör mig stör mig och stör mig.
ja ja. jag ser fram emot ett liv där jag inte bangar på allting hela tiden och kan berätta härliga historier från svartklubbar. minns inte mina gamla sådana så behöver bygga upp banken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar