söndag 28 juni 2015

så jag lever mitt liv, motherfuck allt

Jag har gjort slut med Victor. Jag ska berätta om det snart, men inte än. Det har inte landat riktigt. Det är ett tungt, tungt arbete att mörda en kärlek som funnits i 4,5 år. Det är slitsamt och jobbigt och jag känner mig sviken. Han ringer mig ibland och är så arg så arg och så ledsen.

Och mitt i allt det ska vi försöka vara vänner. För vi orkar inte döda all kärlek. Den vänskapliga måste få fortsätta leva, måste få fortsätta finnas. Det går inte annars. Alla säger: gör det inte, cut him out, men jag kan inte. Jag älskar för mycket. Personen han är, inte relationen vi haft.

Så är det. Det gör ont men det går. Jag klarar mig. På ett sätt är det skönt. Skönt att ge upp.

Är det rätt är det lätt. Och det var inte lätt. Det var för jävla svårt och vi började skapa mönster som var skadliga för mig. Som nästan var gaslightande, som min kompis K hörde om och sa men josefin det här är emotionell misshandel, så här får han inte göra, jag vet att du älskar honom men han får inte göra såhär. Och det var skönt att ge upp det.

Jag känner mig stolt och glad som tagit mig ur en situation som skulle skadat mig innan den gjorde det. Det har jag aldrig gjort förut. Aldrig aldrig. Alltid stannat för länge, alltid sått mitt självhat genom män som sagt sig älska mig. Och nu gick jag.

Det är jag stolt över, även om det gör ont.

*

Hånglar med någon när jag går ut på midsommar.

Går hem till henne, ligger halvkasst för vi är båda fulla, vi presenterar oss aldrig med namn. På vagnen hem dagen efter tänker jag bittert att ja, nu är jag tillbaka här. Ligga med folk jag inte vet namnet på, bli en sämre person för varje dag.

Ja ja.

*

Sitter i en park på fredagen. En bekant har födelsedagsfest. Vi spelar brännboll, vilket är förvånansvärt kul. Äter vindruvor, dricker vin, har roligt.

Går till en krog där jag får i uppgift att ta reda på om en kille är från australien eller inte (efter att jag sagt att 100% är det och min kompis sagt att han 100% är irländare). Han visar sig vara det. Vi har kul, dricker tequila och slickar saltet från varandras händer. Han rör vid min arm och jag vet vad han vill men vet inte om jag vill, han är inte min typ men ändå, det finns en dragning där. Han rör vid min arm och köper öl till mig och vi pratar pratar pratar, om konst och om sömnproblem och jag vet inte allt och sen går jag på toa och när jag kommer tillbaka säger min kompis entusiastiskt: hans fru är från min uppväxtort! konstigt va! världen är liten!

han är gift, och lutar sig fram till mig sorry, jag samlar mig fort och det är lugnt det är lugnt, vi kan vara kompisar det är bättre än random krogragg! 

sen hänger vi till morgonen. går runt i stan. sitter på en vagn och en främling frågar hur länge vi varit tillsammans, vi ljuger tio år!! och får till svar att jag ser för ung ut för det, och det är kul men hans hand på mitt knä både skaver och lockar mig.

vi sitter utanför ett stängt starbucks och han säger it's like a trashy date handen på mitt ben. jag tvingar honom att prata om hans äktenskap, tvingar honom in i dom tankarna, säger till honom we're friends, that's the deal right, och han svarar att han kommer att vara gift för alltid och mestadels är det härligt men ibland längtar han till något annat. vilket väl är normalt, jag vet inte, jag har aldrig varit gift.

på macdonalds kramas vi, för det är kallt och kroppskontakt är härligt när klockan är över fem och jag inte sovit på snart ett dygn. jag vet att han längtar närmre och jag gör det också och därför skaver det, allting skaver.

jag vill inte vara den här personen, den som blir någons smutsiga hemlighet. jag vill inte försiktigt gå lite, lite över gränsen, jag vill inte det. jag hatar att jag blivit sådan.

jag har varit otrogen flera gånger. jag har kysst andra människor än den jag varit tillsammans med. mer än en gång har det hänt.
jag är inte en bra person. jag är rolig och snäll och gör mitt bästa. men jag är inte en bra person. jag går över gränser även när jag, som i den här situationen, försöker hålla mig innanför.

jag vill inte svika en annan kvinna på det här sättet. jag säger det till honom, att jag är feminist och även om jag inte känner hans fru är min solidaritet med henne, inte honom.

(men vad gör egentligen det när mina handlingar säger något annat, när vi säger hejdå och han kysser mig på kinden jag kysser honom på haklinjen)

han skriver till mig i en chat dagen efter, och jag säger det igen. om vi ska hänga och vara kompisar måste hon veta det. jag är gärna din vän men jag vill inte vara någons hemlighet. han svarar att det är komplicerat, att äktenskap är komplicerade. och jag fattar inte. jag fattar inte varför en relation skulle hotas av en vänskap. jag förstår varför det hotas av fredagnatten och dess försiktiga viskning över gränsen, men jag förstår inte varför det skulle hotas av det vi avtalar: att vara vänner och prata om gud och livet och gå till en kyrka för vi har båda saker otalt med kyrkan, behöver båda ordna upp det.
ingenting mer än så. inga händer på knän, inga kyssar på kinden ens som hejdå. inga osubtila komplimanger, ingenting som skulle vara över gränsen, bara vänskap.

jag förstår det inte.

kanske förstår jag inte för att skydda mitt dåliga samvete, kanske för att jag är så jävla trött på det här, trött på att män tycker om mig på det här sättet, trött på att dom använder mig som en rolig spännande lek, trött på deras fascinatiooon för mig. trött på att kvinnor inte vågar inte vill älska mig.

trött på att aldrig, aldrig vara viktig. bara ett kortvarigt äventyr. bara någonting att skämmas över.

jag hatar inte mig själv längre. jag önskar att dom kunde se det och sluta behandla mig som om jag gjorde det. jag önskar att jag själv kunde förstå det och sluta leka med mig själv på det här sättet, sluta tillåta det bara för att det är så skönt med bekräftelse.

*

det var mina senaste veckor i kategorin kärlek och sex. herregud, varför är mitt liv alltid en jävla såpopera.

3 kommentarer:

Hanna sa...

Herregu vad långt ifrån jag känner mig en australienare med fru-historien. Men så tycker jag heller inte det är så kul att lära känna nya människor.

Alltså, detta med sämre människa pga ligga utan att kunna namn. Är det så? Är så himla livrädd för att ens flirta ute för jag är rädd att behöva vara ihop med den i 10 år (haha). Och alla säger nä men det är ju vanligare att inte vilja bli ihop med sitt engångsligg. Dels känner jag den känslan när jag läser ligga utan namn, att det spelar väl ingen roll om det är trevligt som det är, en krossar inga drömmar? Oooch dels tror jag inte på det, rent emotionellt. Kanske inte ens var ur den vinkeln du skrev det. Men detta tänker jag på varje gång jag går ut iaf.

josefin sa...

Haha åh, jag gillar inte heller det egentligen?? Tror jag? Jag har fått nån knäpp nu på senaste. Pratar med främlingar och håller på? inte alls min stil egentligen.

Nej! Nej nej nej, ligga utan kunna namn gör en VERKLIGEN inte till en sämre person. Borde ha förklarat det bättre. Så länge sex är consensual så tycker jag att allt en e bekväm med är jättebra. Det är bara att för mig så blir det här med att ligga utan att kunna varandras namn en påminnelse om tiden när jag använde sex väldigt självdestruktivt. När jag hade sex med intentionen att känna mig smutsig och dålig och inte värd nåt. Att dom som låg med mig inte kunde mitt namn, inte brydde sig om mina känslor, sket i allt. Det var en långvarig och farlig period i mitt liv. Fy fan vad jag sådde mitt självhat genom alla dom engångsliggen. En gång i den perioden hade jag ett engångsligg med någon som tog på mig som om hon brydde sig om mig. Som frågade vad jag ville, som tog det lugnt, som kysste mig som om jag var värd något. och jag fick PANIK. hade spårvagnarna gått hade jag dragit därifrån. för jag klarade inte av det, att hon brydde sig och ville att jag skulle ha det bra. jag var så van vid att få vältra mig i självhat i smutsigt sex i knarkfyllda källarlokaler.
så för mig handlar det om det. att ligga utan att kunna namn påminner JÄTTEmycket om tiden då jag använde min kropp på det oerhört självdestruktiva sättet. engångsligg är jättebra, och det är skönt att slippa känna "nu ska vi Dejta och Vara Kära Förevigt" bara för att man ligger. ligga är gött och behöver inte vara mer än så, vilket dom flesta krogragg är med på.

sen tror jag att vad sex gör med en rent emotionellt är olika från person till person, och från gång till gång. mycket handlar om intentioner tror jag. iallafall gör det det för mig. jag vet inte?

Hanna sa...

Haha!! Är ju bra om en får ut något av det, ofta känner jag bara att jag måste ha känt någon i ca ett halvår innan det blir riktiga samtal av samtal liksom. Men så måste det ju inte vara!

Ok jag förstår, trodde inte riktigt att du menade så heller, i alla fall inte generellt om själva handlingen. Känns som om jag minns blogginlägget där du beskrev den gången med den tjejen, faktiskt, haha. Makes much sense, i alla fall!