torsdag 18 juni 2015

sommaren med myndigheterna

går till slut upp ur soffan. börjar gråta redan när jag drar av mig sovtröjan.

klär på mig långsamt. gråter och gråter och kvider till katten att jag inte orkar mera nu, orkar inte underkasta mig dessa myndigheter, orkar inte tacka och ta emot deras skit.

går till soc, skriver surt under ansökan om ekonomiskt bistånd för perioden 07 2015. får hejda mig från att skrika ERA FITTKUKAR ERA JÄVLA FUCKING ÄCKEL. kopierar upp mina bevis om att jag aldrig fått något aktivitetsstöd. lämnar in. receptionisten är sur och dum i huvudet, säger fyra gånger att ÖVERKLAGAN SKA IN TILL FÖRVALTNINGSRÄTTEN........ och jag står med tår-ögon och förklarar att det är dom som gjort fel att jag inte orkar med några rätter ta emot det bara det är ett brev häfta ihop det få det till min handläggare ta emot det bara för i helvete.

receptionisten accepterar det till slut och säger ha en bra dag jag svarar inte. orkar inte svara, vara trevlig snäll och tacksam. jag är arg och hänsynslös och så fruktansvärt trött.

det tar så lång tid, allting tar så lång tid. handläggningar åt alla håll sura miner överallt.

jag vill mörda dom alla. jag sitter på spårvagnen och gråter för jag vill mörda dom alla. inte som en abstrakt tanke. jag vill mörda dom alla. jag vill lägga gift i deras kaffekoppar, jag vill storma rosenbad, jag vill hämnas.

gråter för jag förstår, nu förstår jag, varför den där tunisiska mannen inte såg någon annan utväg än att sätta eld på sig själv. och då är min situation långt mindre hopplös än hans.

jag törstar efter hämnd. jag önskar att jag ska bli en demon, att jag ska få uppsöka alla förjävliga handläggare och störa deras liv. jag önskar mig rakt in i fredrik reinfeldts sovrum, jag vill få hans nätter sömnlösa av skräck, jag vill att han ska ta tillbaka alla lagar han står ansvarig för, jag vill att han ska förstå och gråtande be om ursäkt inför hela svenska folket.

jag söker upprättelse och jag söker hämnd. men det finns inget sådant tillgängligt för mig. jag kan ju inte strejka, om jag inte kommer på möten med soc af fk vården drar dom in mina pengar som straff. jag är helt maktlös inför min egen situation. jag har varit det länge nu och desperationen lagras i mig. den lagras och lagras och får aldrig något utlopp. får aldrig försvinna.

ingen kommer någonsin be mig om ursäkt. på sin höjd kanske dom säger ja det blev ju lite olyckligt det här men dom kommer aldrig be om ursäkt, för dom förstår inte min mänsklighet. dom förstår inte att jag sitter här med obetalda räkningar och dom förstår inte paniken dom försätter mig i.

dom förstår inte och dom går hem och klagar på sina jobb, att det är så tungt att arbeta med samhällets utsatta, samhällets svagaste, dom som är som jag, dom som är jag. jag är en av dom som tynger dom och jag undrar: förstår dom vad dom gör
förstår dom vad dom gör

och om dom förstår, varför ber dom inte om ursäkt? varför tycker dom inte att jag är värd det? varför kan dom inte tala klarspråk med mig, varför talar dom i ring?

varför tycker dom att dom har rätt att beklaga sig över att jag "ju aldrig svarar i telefonen" när jag bett om ursäkt över min ångest, fucking bett om ursäkt, förklarat den i detalj och bett dom skriva brev smsa maila.

varför vill dom mig inte väl? varför vill dom mig inte väl? varför vill dom mig inte väl?

såhär går det runt, hela tiden runt runt, hämndviljan som blir desperado-ledsen på en sekund.

men framför allt: jag vet inte hur jag ska klara mig ekonomiskt i sommar. jag vet inte hur det ska gå till. jag vet inte hur jag ska ha råd med mat mediciner hyra räkningar. soc har aldrig ändrat sig, aldrig någonsin ens sagt att det blivit lite dåligt. dom kommer inte ge mig mina pengar, det är så det är bara.

mina föräldrar kan stötta med mindre summor men dom kan inte, kan inte ersätta försörjningsstödet.

och jag sitter här med paniken i halsen för jag vet inte hur det ska gå. hur jag ska överleva.

jag skriver ett mail till arbetsförmedlingen och ber dom kolla fyra extra gånger om det finns något litet stöd jag kan få. bara så jag klarar mig till augusti. bara lite så jag överlever. jag vet att det är meningslöst. jag skickar det, men jag vet att jag griper efter halmstrån. jag vet att det inte finns något.

jag vet att socialtjänsten är den sista utvägen och när dom sviker, när dom gör fel, ja då är det så. då är det bara så.

ingen kommer rädda mig. ingen kommer hjälpa mig.

det är så fruktansvärt att veta om.

socialen kommer stå fast vid ett felaktigt beslut och dom kommer inte lyssna när jag gråtande säger att jag inte har mat. dom kommer beskylla mig för slarvig ekonomi och dom kommer aldrig fundera över hur dom själva hade överlevt på fyratusentrehundratrettio kronor.

arbetsförmedlingen kommer lägga huvudet på sned och prata med mig som om jag vore ett barn, dom kommer beklaga sig över osamarbetsvilliga socialtjänsten, dom kommer säga usch vad jobbigt men dom kommer inte göra ett undantag, dom kommer inte hjälpa mig.

försäkringskassan kommer hurtigt säga att nu är vi på gång med ansökan om aktivitetsersättning och när den är igenom slipper du soc men dom kommer inte bry sig om hur jag klarar av nuet, dom kommer inte betala mina räkningar, dom kommer inte hjälpa mig.

jag kommer gråtande ringa min mamma och hon kommer länsa sin semesterkassa, för hundrade gången rensa sin semesterkassa, och hon kommer gråta för att det inte är mer, för vad samhället gör med hennes barn, men det kommer inte vara nog.

och det är sommar och allt jag vill är att vara glad och sitta i en park och för stunden inte bekymra mig. men istället sitter jag i min ärvda fåtölj och gråter för jag vet inte hur jag ska klara mig.

4 kommentarer:

Hanna sa...

Är så ledsen över detta. Fy fan.

Filippa sa...

Vad ska de 4000 räcka till? Alltså, hur mycket hamnar du back? Det är ju helt sjukt att det inte ska finnas någon ordning.

josefin sa...

Ja dom 4000 ska räcka till allt. Hyra, el, internet, kollektivtrafik, mobil + andra fasta kostnader går över dom 4k jag får från fk. När jag får soc brukar jag ha 1500 över till mat, mediciner och oförutsedda kostnader. Det är oerhört svårt som det är och helt jävla omöjligt att klara sig på bara pengarna från fk. Gått back med över 3k den här månaden, kommer vara i samma position nästa månad.

Det är inte kul. Jag önskar att jag kunde få ha en rolig jävla sommar men det går tydligen inte. Istället samlar jag på mig förseningsavgifter på räkningar jag inte kan betala och tvingas leva av det lilla mina föräldrar kan ge.

Filippa sa...

Vad har du för mobilnummer, har du swish? OBS är inte galen stalker.