onsdag 14 september 2016

nåra nedslag


  • är urtrött på min arbetsträning. jag är glad över att få göra min film och jag jobbar så jävla hårt med den, det är kul, men jag är trött på alla andra som går där. Men bli inte bättre då, gå inte vidare med livet, skit i det vill jag bittert säga till alla som gått där i flera år och som skriker och gormar över att det är OMÖJLIGT!!!! att komma i tid till klockan 11. jag FATTAR att alla har olika förutsättningar och att jag har tur för jag har ett nätverk runt mig men någon gång måste man också inse att det krävs hårt arbete för att må bättre. att "self-care" inte är att ligga kvar i sängen när allting skriker runtomkring, self-care är skittråkigt. recovery är vidrigt och pissjobbigt. för det man måste göra är allt det där som inte går: fixa en ok dygnsrytm, äta regelbundet, gå ut ur lägenheten, diska den där disken. jag vet att det finns massvis med sjuka människor som inte klarar det där, men det är för att dom behöver rehabilitering och behandling. och då ska man kanske inte gå i arbetsträning, om man inte kan ta det på allvar. jag vet inte, har väl blivit osympatisk. men jag är fett jävla trött på att göra andra människors jobb eftersom dom har "problem".
  • har börjat ÄLSKA växter och det är det bästa jag gjort för min psykiska hälsa. 
  • min kropp beter sig märkligt, så fort jag inte äter efter schema så svimmar jag, har bytt medicin och allt för det, och jag ledsen och fundersam av det och idag ba: men jag mår kanske inte bra av att va vegetarian??? jag kanske har TARMCANCER?? jag är egentligen ingen hypokondriker. tvärtom snarare, det driver min rumskompis till vansinne att jag vägrar sätta igång en utredning om endometrios (jag är av åsikten att "det räcker med åkommor för mig nu faktiskt!", hon hävdar att det är en åsikt man ej kan ha). iallafall, jag funderade på det här. varför jag griper så många grejer ur luften istället för att bara inse faktum: jag har varit allvarligt sjuk. jag har stått under hot om sondmatning i flera år eftersom mina muskler i svalgen inte fungerade och jag inte fick i mig någon näring. jag har haft så svåra brister, och varit så sjuk i min smärtsjukdom, att jag inte kunnat gå utan stöd. jag har varit så sjuk att det drev mig till en svår depression jag kanske aldrig får sluta medicinera. jag har förlorat massvis av år. min kropp är inställd på svält. och då är det kanske inte konstigt att min kropp inte är jätteglad, att den beter sig märkligt och skickar signaler åt alla håll när jag inte äter lunch förrän kl 15. jag är så djupt inne i min tillfriskning att jag inte tänker på det här, hur illa det faktiskt var, hur jävla dåligt jag har mått. att jag kunde ha dött. det gör ont att tänka på. lilla kroppen. tack för att jag överlevde. jag ska sluta ropa cancer.
  • på tal om att vara sjuk och allting: snälla snälla snälla människor sluta med denna självspäkning. alltså på riktigt snälla sluta. är du sugen på fika? fika då!!! vill du äta godis men det är ju INTE LÖRDAG asså snälla ät godis. vad är det värsta som kan hända? att du blir rund och mjuk och härlig och njuter av livet istället för att förneka dig själv saker hela tiden? oh no. häromdagen hörde jag nån som sa att hon brukar ta bilder av fina tårtor så hon kan njuta av dom för hon kan ju inte äta dom. LÄGG AV!!!! ät tårta för fan. känns det helt omöjligt och som att du vill gråta när du tänker på att fika och tillåta dig själv att njuta av livet? sök dig till vården, det låter som att du har en ätstörning.
  • det finns en tjej som heter Nina som bor i Malmö, hon är lång och ståtlig och den snällaste på jorden och vi dejtar och jag tror att vi kommer bli ihop snart. nettbuss får jättemycket pengar av mig och jag längtar efter henne jämtjämtjämt och när vi är med varandra är det som att kliva in i en värld där bara hon och jag finns och jag som alltid hatat att dejta folk, jag känner mig bara trygg och glad. jag har aldrig kommit ut till min familj men jag berättade om nina för min syster. Nina e den finaste jag nånsin träffat. det kan hända att jag skrev alla tidigare punkter bara för att ha en ursäkt att få berätta det. 

4 kommentarer:

Tuss sa...

Kärlek! <3

Hanna sa...

Gulligt! ❤❤

inte skyldig sa...

Fint att höra! Hoppas på dig och Nina.

Elin sa...

Åh vad fint!