1

Vi började på facebook.
Det är lite fånigt men det är sant.
Det är fånigt och ytligt för han skickade mig en vänförfrågan för han tyckte att jag var snygg. Och jag accepterade den för jag tyckte att han var snygg.

Vi träffade båda andra människor när vi blev facebookvänner.
Människor som var kära i oss som vi inte var kära i tillbaka för vi var intresserade av varandra. Det var väldigt dumt. Iallafall jag var med den andra, han jag inte var kär i, alldeles för länge. För att jag behövde bekräftelsen, för att jag ville ha uppmärksamheten.

Vi var vänner i kanske en månad på facebook helt utan kontakt innan vi tog kontakt men när vi väl gjorde det slutade vi aldrig höras.
Vi skickade spellistor, kommenterade varandras statusar, la till varandra på msn, hade långa konversationer där vi båda var nervösa och försökte låta smarta.

Vi träffades en utekväll som blev två utekvällar som blev en hejdåkyss som blev besök på mitt jobb
som blev promenader och filmkvällar
som blev mångamånga sms när jag var på semester som blev dethär:

En tisdagkväll,
han åt köttfärssås jag åt hallon,
samtal om jag vet inte vad, en tyst överrenskommelse om att jag skulle sova kvar,
Leonard Cohen på lp och trots att jag inte kan dansa dansade vi och åh
mina händer mot hans nacke, hans fingrar försiktigt runt mina höfter
våra läppar trevade efter varandra, för trots att dom mötts många gånger kände dom inte riktigt varandra ännu

och hela lp-skivan med Leonard Cohens bästa dansade vi och kysstes kysstes kysstes och jag kunde inte andas och jag tror att det var den kvällen jag blev kär i honom.

Jag kan inte förklara det i efterhand, minnet är klart och suddigt på samma gång för det var så den kvällen var;
den var självklar och snurrig

och nu sitter jag här med en dagboksblogg som redan tappat fokus.