33

Och när jag sa att jag får lite lätt ångest varje gång jag parkerar bilen på gräsmattan sa han "ja, jag vet inte hur du ska parkera i vinter när det är isigt och halkigt och inte går att parkera på gräset, däruppe kanske, jag vet inte"
på det där självklara sättet, som då han sa att "åh det kan vi klä ut oss till på halloween!", som att han räknar med att det kommer att fortsätta vara vi, längelänge,

på det där sättet som avslöjar att han liksom jag ser det som självklart: det är vi och så ska det fortsätta för det ska vara vi, det liksom bara är så

och ändå ligger jag här och gråter av alla rädslor och undrar vad det är för jävla fel på mig.