lördag 3 oktober 2009

34

Jag vet inte riktigt varför men jag har slutat tycka om mig nästan helt. Jag hittar inga positiva sidor med mig och jag förstår inte varför jag anses som snygg.

Jag trodde att jag hade tagit mig ur det här.
Jag trodde jag hade hatat mig färdigt.

Jag antar att det går i vågor, det man känner för sig själv, men jag trodde verkligen att jag var klar med det där intensiva självhatet som präglat alldeles för många av mina levnadsår men jag känner hur det, i takt med oktoberkylan, smyger sig på och gör mina leder stela och min kudde blöt, och den här gången vet jag inte hur jag ska värja mig. Det har kommit så hastigt, så smygande, utan att fråga om lov, och jag kan inte hantera det.

1 kommentar:

sanne sa...

Vad skönt det vore om man lyckades lista ut hur stänga ute allt hat och ångest för gott... Du skriver fantastiskt vackert, färmst det jag ville säga.