35

Jag tror att vi kommer få en hel del problem.
Jag tror att vi kommer få varandra att gråta, jag tror att vi kommer att fräsa åt varandra helt i onödan, jag tror att vi alldeles för ofta kommer att göra varandra besvikna och ledsna.

Jag är beredd på att det inte kommer att bli lätt. Vi är lika på sätt som krockar och vi är båda känsliga och tar lätt åt oss för mycket. Jag kommer inte kunna hålla käften om min paranoia och han kommer inte orka säga att han faktiskt tycker om mig på riktigt varje sekund när han alltid bara får tillbaka ett "gör du verkligen det?"

Det kommer inte kännas rätt och underbart och fint och fantastiskt hela tiden. Vi kommer att gråta och vi kommer att göra varandra ledsna och vi kommer fräsa och vi kommer göra varandra så jävla illa.

Vi kommer ha problem och jag kommer att lida men jag vill ha problemen och jag kan klara lidandet. Jag vill ha dom problemen med honom för jag vill lösa dom med honom. Jag vill bli kramad av honom när jag gråter och jag vill bli galen på honom när han visar sin enorma brist på framförhållning.

Eller det kanske är felformulerat.
Jag vill inte behöva gråta, jag vill inte bli ledsen, jag vill inte vara arg, men jag tror att jag kommer att bli det, jag tror jag kommer behöva det för att vi ska kunna vara vi och jag vill vara vi. Med allt vad det innebär.

Jag vill älska honom och hela honom och jag vill vara vi och hela vi och i det ingår gråt och olycka och sånt som inte är så himla trevligt hela tiden. Jag är beredd på det.

Jag vill ha honom och hela honom och jag vill vara vi och hela vi.
Jag är beredd på att ta olyckan som kommer med lyckan.