90

Nu nu nu ska jag lista saker som är bra också för mitt liv är inte bara bottenlöst ledsamt och självhat och man ska tydligen tänka positivt och fokusera på det bra så here goes:

Min mormor sa att hon älskar mig och jag vet att hon menade det. Finaste, finaste mormor. Jag hade inte varit någonting utan henne, jag svär det är så.

Jag hörde låtraderna men vad vet dom? nu är nån annan än jag närmare dig och jag tänkte på hur ont det kan göra när den man vill vara närmast har någon annan under huden, och så tänkte jag, rent spontant utan några som helst ältanden att vad skönt att det inte är så för mig nu och jag kände mig så trygg i förhållandet som jag har med världens finaste man

Jag ÄR ambitiös och duktig och jag KOMMER att bli klar

Jag är inte lika sjuk som jag har varit

Jag har vänner kvar. Det känns som att dom flesta försvinner just nu. Eller, vi försvinner tillsammans från varandra. Det är nästan aldrig ensidigt. Hur som helst innebär den här hösten många förlorade vänner och förlorade kontakter, men egentligen. Egentligen. Är det väl lite bra? Man får guldet ur sanden, eller hur man nu ska uttrycka sig. För det finns dom som finns kvar. Det finns dom som ringer för att säga att jag finns kvar i hjärtat och det finns dom som skickar fina facebookmeddelanden och det finns dom som skickar sms och det finns dom som stannar kvar, bryr sig, finns till trots att jag kanske är världens sämsta kompis just nu (och inte bara just nu utan nästan alltid.)

Det är den allra största skatten i mitt liv. Mina vänner som enträget håller sig kvar när jag inte orkar själv. Vänner som jag pratar med nästan varje dag och vänner som jag pratar med någon gång i månaden men det spelar ingen roll och vänner som jag bara älskar med hela hjärtat och som faktiskt älskar mig tillbaka. Jag vore INGENTING utan mina vänner. Det är så. Jag skulle inte ha NÅGONTING om jag inte hade mina vänner. Mina vänner får axla många, stora roller eftersom min familj är så strulig och min kropp är så dålig och mitt liv så allmänt uppochner ofta. Jag hade fått vara helt utan kärlek om jag inte hade haft mina vänner och hade jag levt kärlekslöst hade jag inte levt alls.

Jag når aldrig botten.
Jag blir bottenlöst ledsen och kan känna mig så satans olycklig och det är så himla mycket som är fel men jag blir aldrig fattig, jag stannar rik,

och allt det här är klyschor men det skiter jag i för jag älskar mina vänner,

och dom älskar mig.