Jag har en mamma som inte tycker om mig nästan alls:
allt hon säger till mig är om hur dålig jag är som: aldrig är hemma, bara är onödig när jag är hemma, har haft så hög frånvaro i skolan, är så besvärlig,
hon säger att hon skäms för mig, för att jag är så dålig, för att jag inte kan föra mig, för att jag inte skärper mig,
hon säger att jag aldrig kommer klara livet för hur ska man klara sitt liv när man inte klarar av sitt gymnasium (jag undrar också men jag vill inte höra det från henne, vill inte vill inte vill inte höra det från henne)
och jag har en pappa som försvinner snart och som jag fått ta allt ansvar över:
jag får ta alla beslut, han lämpar över det på mig men när det väl gäller, när det handlar om stora saker, riktiga saker, då får jag inte ens veta om det (när huset var på visning fick jag veta det genom facebook och att jag kollade igenom en heel feed efter att ha varit offline i en helg)
och jag har en syster och jag älskar henne, älskar henne, älskar henne och hon älskar mig, och vi vet det men det är så svårt för oss att förstå varandra, vi hamnar på sån kollisionskurs, vi försöker verkligen båda två men jag tvivlar på om vi någonsin kommer orka lyckas ha en fungerande relation
men å andra sidan har jag råkat bli välkomnad in i en familj som är en riktig familj, en familj med problem men en FAMILJ som är hel och inte så söndertrasad som min (bitarna passar inte ens ihop längre)
en familj med en mamma som kramar mig och säger att hon är stolt över mig när jag gör bra ifrån mig i skolan, en mamma som säger vilken tur att du finns!, en mamma som pratar med mig, en mamma som skrattar med mig och en mamma som vågar fråga mig hur jag mår,
och det är en familj jag har fått bli en del av och det är fel familj och den kommer aldrig att ersätta det stora svarta hålet jag har i hjärtat där min familj borde få sitta, men likväl en familj som vill ha mig hos sig, en familj som saknar mig när jag inte är där
och det räcker inte, kommer aldrig räcka men jag är så
oändligt
tacksam för det.
2 kommentarer:
Jag vet att den andra familjen inte kan jämföras med din familj, de kan aldrig ta deras plats. Men kom ihåg att den andra familjen har valt dig, att tycka om dig och att bry sig. De måste inte men de gör det för att de inte kan låta bli att vilja ha dig där. Det är riktigt fint gjort, att bli vald istället för att bara tillhöra en familj på grund av vem ens föräldrar är.
Svar: Först; tack för att du berättar och tack igen, igen och igen för din underbara blogg.
Det låter så fint när du skriver och jag tror på det du skriver. Det gör mig så glad att läsa också för du verkar vara så fin och ni verkar så himla rätt för varandra.
Jag ska försöka flyta med.
Kram.
Skicka en kommentar