253

Jag vet inte vad som sker. Jag mår ganska bra samtidigt som jag går fullständigt sönder på alla sätt och vis. Jag orkar inte mer, jag gör inte det, jag kan inte det här längre,

men när jag inte orkar orkar andra åt mig,
som F som skickar sms om allting i livet och på så sätt håller mig kvar i verkligheten, i världen som det så ofta känns som att jag tappat kontakten med,
som mitt tjejgäng som finns där hur lite jag än orkar,
och så han som kramar mig genom varje natt, han som alltid älskar mig

så kanske spelar det ingen roll att jag inte orkar för andra orkar åt mig. Och det är så man överlever, så man lever. Det enda sättet jag vet om.