254

Jag pratade med en vän för någon vecka sen, om att ragga och flirta och allt det där som jag är så pinsamt dålig på för jag:

kan inga strategier, kan inte spela några spel:
kastar in hela hjärtat istället för att spela kall så jag säger som det är att det är så skönt att jag inte behöver göra det där mer, att jag aldrig mer behöver jaga början av ett förhållande och han svarar

du är så söt med din övertro på kärleken och jag vill

sparka, skrika, slå, för jag har ingen övertro, jag är inte naiv, jag ser bara det omöjliga i att det här ska svalna, det finns inte att vi glömmer bort hur mycket vi älskar för:

vi vet om att det inte är enkelt hela tiden, vi förväntar oss inget rosa skimmer över varje minut i livet, det där tunga kommer och när det kommer så blir allt bara ledset, jobbigt och förlamande tungt men vi tar oss igenom det, fast beslutna om att älska oss igenom det orkar vi genom varje sak som skaver,

vi kan det här, vi gör det och vi har ingen vanföreställning om att man kan ligga i sängen och pussas hela dagarna, vi vet att det andra finns också:
tvätten, disken, småbråken om det ska vara morötter i pastasåsen eller inte och

nej, det är inte roligt och nä, han är inte världens lättaste att vara med hela tiden men jag struntar i det för jag älskar honom så förbannat jävla mycket att jag vill vara med honom när han är trött och tjurig också och

min vän menade frågade mig varför det ska behöva vara så, ska jag svara nej, men det duger på frågan om jag är lycklig och nöja mig med det

och jag vet inte vad jag ska svara på det för jag vet ju inte om jag är lycklig eller inte, har aldrig varit det:
det är en känsla jag inte känner till men

det jag vet är att utan honom blir livet tomt, ledsamt och så väldigt svårt att klara av och jag vill ha hela honom, hela oss och med det kommer det som inte är så roligt och

det är värt allt, allt, allt.