Det liv som ligger framför mig kan komma att vara så oändligt svart och tungt. Det kan komma att kantas av en smärta som får mig att gråta i sömnen, skrika i duschen och svimma rakt i en klädhög som borde städas undan. Det som ligger framför mig kan vara oändliga besök till en försäkringskassa som vill mena att jag visst klarar av att arbeta, att jag bara är lat. Det som ligger framför kan vara en igenäcklad lägenhet och en konkurs och bara gråt, gråt, gråt.
En sjukdom som faktiskt blir sämre hela tiden, hela hela hela tiden och som får läkaren att klappa mig på axeln och skaka på huvudet, det är det min kropp består av, det enda min kropp är och orkar är att förstöras och gå sönder. En sjukdom som jag kommer leva med tills jag dör. Och det gör mig så jävla ledsen och uppgiven.
Igår var en sådan dag och idag är än mer en sådan dag. Men när en sån dag kommer kramar han mig och säger du är så modig, du är så tuff som klarar det här, jag vet ingen som är så tapper som du och när man ligger där med en snorig näsa för att kroppen inte orkar leva så känner man sig inte alls tapper men det hjälper ju ändå, och när jag skriker till honom att hur ska det gå, hur i helvete ska det här gå när jag inte ens orkar ta mig hur sängen, varför i helvete vill du leva med mig när jag bara är sjuk och sjuk och sjuk säger han att älskling, du kommer att klara det här och det kommer kanske inte att vara lätt alltid men du kommer att klara det. Du lär dig ju hela tiden att prioritera och leva med det, det vet jag att du gör. Och du kommer att orka för ingen orkar så mycket som du gör. Du klarar ju jättemycket hela tiden, och när du inte klarar kan jag klara åt dig. Och det gör ont i mig och i mitt hjärta att din kropp stoppar dig så mycket men det är bara så det är och det får vi leva med. Du kan leva med det, det vet jag
och jag kommer aldrig förstå hur han kan älska mig så mycket, men när jag tänker på att få vara med honom i hela mitt liv känns inte allting så oöverkomligt. Det kommer inte bli lätt men det kommer gå.
Det kommer gå.
2 kommentarer:
Igen och igen blir jag tårögd och gåshudad.
Älskade fina Josefin, du klarar det. Och återigen måste jag säga hur mycket jag tycker om din fina pojkvän. Hur glad jag är att du fått någon så fin.
han verkar så bra! ni klarar det :)
Skicka en kommentar