Det finns ingenting jag önskar så mycket som att jag slapp fira påsk med min familjs ansträngda samtal och den outtalade tydligheten att ingen, allra minst jag själv, vill ha mig där. Det finns ingeningeningenting jag önskar så mycket som att jag inte var en del av den här familjen. Att jag kunde ta mina saker och bara dra och aldrig mer höra av mig. Ingenting önskar jag mer än det. Ingenting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar