måndag 10 maj 2010

287

Och jag undrar så ofta varför han, fantastiska vackra genomgoda han, är med mig som är så ful som är så gnällig som är så ostabil som är så JAG och ibland tar den frågan över hela mig och jag inser att det måste vara en bluff, det är inte på riktigt, han luras bara, snart kommer han lämna mig och alla kommer skratta och fråga om jag verkligen gick på den lätta och

jag letar efter spår av bluffen, kanske ett andetag som inte tas i kärlek, kanske ett skratt som låter hånfullt inte varmt, kanske att han bara vill sova istället för att hångla ta av kläderna svettas nära inte tänka på någonting annat,

och letar man spår så hittar man dom trots att dom inte finns och man skriker att du borde inte vara med mig, du borde vara med någon annan, någon bättre, någon som inte är jag, och han gråter för att jag aldrig förstår, han gråter och frågar vart alla ord tar vägen, vart försvinner dom josefin och jag blir så kall, så hård, försvinner så långt bort och önskar mig själv evig olycka, säger jag förtjänar inte dig, skriker om hans felsteg som knappast kan kallas felsteg, till och med sparkas lite för hårt på benet och ber honom dra åt helvete och

han klappar mig på benet och säger jag älskar dig mest i hela världen och frågar om allt är lugnt och jag svarar ja fast det inte alls är lugnt för jag förtjänar honom fortfarande inte och klockan är sent sent och han somnar och jag tänker och tänker och tänker, tänker mig fördärvad men mjuknar till slut och drar mig till honom, kramar honom hårt och han vaknar till och kysser mig i pannan och säger

vänd dig om så håller jag om dig så du kan sova och han låter mig ligga precis sådär så det blir tryggt i hjärtat (med ett ben mellan hans två och fingrar som tvinnar hans hår) och

jag kommer aldrig, aldrig förtjäna dig men snälla sluta aldrig någonsin älska mig för jag vet inte hur ett liv utan dig skulle kunna gå ihop

2 kommentarer:

A. sa...

Josefin, du vet att jag tycker att du är ungefär bäst i världen på att skriva.

"ibland tar den frågan över hela mig och jag inser att det måste vara en bluff, det är inte på riktigt, han luras bara, snart kommer han lämna mig och alla kommer skratta och fråga om jag verkligen gick på den lätta" så känner jag ungefär alltid.

Du verkar vara en så fin människa, jag önskar att du också kunde förstå det.

. sa...

Precis så tänkte jag också, i början. Hur han, som är helt fantastisk på alla sätt och vis, kunde vilja vara med mig. Jag försod bara inte. Men just nu är jag den lyckligaste någonsin och tror att jag kan lite på honom nästintill till 100 %. Du får inte tro att han inte tycker om dig, att han bara leker med dina känslor. Du är en jättebra människa du med. Och han verkar vara helt underbar, ta vara på honom!