lördag 26 juni 2010
302
Det kanske finaste i hela världen, hela livet (eller kanske inte men så kan det kännas, som att det är det finaste i hela livet) är när jag är på en fest och det är människor överallt och allt är så roligt och fint och bra stämning och livet bara känns så fint i mig och när allting är sådär fint i mig så kommer den bästaste jag vet om fram och kramar mig så hårt han kan och säger åh vad jag älskar dig, jag älskar dig så mycket, jag älskar dig mest av allt och alla hör och alla kollar men det spelar ingen roll för vi kramas och han upprepar hela tiden vad fin du är, jag älskar dig så mycket och sen går vi och sätter oss och pratar med andra och hjärtat känns så helt och fullt och det är kanske det finaste i hela livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
hej, det var längesedan du uppdaterade och längesedan jag kommenterade. men idag är jag ledsen och känner mig tom och min kärlek börjar suga musten ur mig. jag älskar honom så mycket. gränslöst mycket. han är mitt allt. och jag tror att jag kanske älskar honom för mycket. så mycket att det gör ont att tänka på vissa saker. det har gått så långt att jag nästan (men bara nästan) börjat tvivla på om jag ska orka älska honom såhär mycket hela livet, även om det är det enda jag vill. han är min bästa vän men ibland blir jag ledsen av att titta på honom. jag tänker på att det kanske tar slut en dag.
och det är sommar och vackert väder och vi tillbringar varenda sekund tillsammans. men jag är inte lycklig. det måste vara något fel, det måste det väl? jag förstår ingenting av det som mitt hjärta sysslar med just nu. jag har varit lugn i mitt förhållande så länge. jag har känt honom i tre och ett halvt år och varit hans flickvän i två. varför kommer de här känslorna nu?
förlåt för en lång kommentar som över huvud taget inte har något med dig att göra, men jag behövde nog bara skriva av mig. tack.
Skicka en kommentar