torsdag 7 oktober 2010

340

där vi (han, och därför också jag) är nu:
det känns bättre och bättre varje dag, men fortfarande inte bra. jag ska åka bort i helgen för att han ska få tänka och han har lovat (l o v a t) att jag inte kommer komma hem och han gör slut med mig. han tror att han är kär mig. vi hade sex igår.

bättre och bättre hela tiden.
för honom.

för mig känns det sämre och sämre. inte på sättet som det gjorde i måndags, då jag var ledsenledsenledsen. men jag känner mig förbannad, trött och orkar inte.

jag känner mig så arg och besviken. på honom. på mig. på oss. för att vi hamnat här, för att han inte släpper det, för att jag blir argare och argare.

vill bara att det ska vara över. vill bara, bara att det ska vara över, att vi ska vara glada. vill inte att det ska vara såhär. vill känna mig säker, trygg.

och nånstans är det så jävla ironiskt att jag precis började inse att dåliga saker inte behöver hända med jämna mellanrum, att livet funkar ändå, att jag kan få ha det bra. sen ba, nähe. tydligen inte då.

jävla, jävla liv och jävla, jävla kille. som jag älskar så förbannat jävla pissmycket.

fan för det här.

Inga kommentarer: