jag vet att jag inte känner dig och att du inte känner mig och att vi inte känner varandra, men;
det känns så.
och jag blir ledsen när jag läser om det här; om slutet. så ledsen att jag inte riktigt kan tänka på något annat. har läst din blogg nästan sedan starten och jag vet att du läser min ibland. våra förhållanden har varit lika på många sätt och jag har funnit en stor lättnad och tröst i att veta att det finns fler som vi. om det nu är så att det tagit slut mellan er gör det fruktansvärt ont i mig (men jag kan såklart inte ens föreställa mig hur ont det gör i dig). jag ville att ni skulle hålla för ni var ju som vi och jag vill ju att vi ska hålla.
men slutet kommer för (nästan) alla och nu hoppas jag bara att du vet att du är precis lika bra utan honom. du är stark, modig, klok och ärlig. du besitter så många fina egenskaper som jag kan urskilja bara genom inlägg i en anonym blogg. det finns så mycket av dig som är fint och bra och jag hoppas att du inte straffar dig själv för det som hänt.
hoppa inte av skolan, sluta inte äta, sov på nätterna, skriv dina känslor, skratta när du känner för det, gråt när du känner för det.
snälla, snälla fortsätt leva. snälla, snälla orka bara lite till.
gör bara precis det du känner för. tänk på era fina stunder. tänk på att du fått uppleva kärlek. tänk på att du kommer få uppleva det igen (även om det inte går att förstå nu).
åh, jag önskar jag kunde vara så mycket mer än en kommentar på din blogg. det känns som att jag känner dig så himla väl.
2 kommentarer:
åh, fina fina josefin du kan!
jag vet att jag inte känner dig och att du inte känner mig och att vi inte känner varandra, men;
det känns så.
och jag blir ledsen när jag läser om det här; om slutet. så ledsen att jag inte riktigt kan tänka på något annat. har läst din blogg nästan sedan starten och jag vet att du läser min ibland. våra förhållanden har varit lika på många sätt och jag har funnit en stor lättnad och tröst i att veta att det finns fler som vi. om det nu är så att det tagit slut mellan er gör det fruktansvärt ont i mig (men jag kan såklart inte ens föreställa mig hur ont det gör i dig). jag ville att ni skulle hålla för ni var ju som vi och jag vill ju att vi ska hålla.
men slutet kommer för (nästan) alla och nu hoppas jag bara att du vet att du är precis lika bra utan honom. du är stark, modig, klok och ärlig. du besitter så många fina egenskaper som jag kan urskilja bara genom inlägg i en anonym blogg. det finns så mycket av dig som är fint och bra och jag hoppas att du inte straffar dig själv för det som hänt.
hoppa inte av skolan, sluta inte äta, sov på nätterna, skriv dina känslor, skratta när du känner för det, gråt när du känner för det.
snälla, snälla fortsätt leva.
snälla, snälla orka bara lite till.
gör bara precis det du känner för. tänk på era fina stunder. tänk på att du fått uppleva kärlek. tänk på att du kommer få uppleva det igen (även om det inte går att förstå nu).
åh, jag önskar jag kunde vara så mycket mer än en kommentar på din blogg. det känns som att jag känner dig så himla väl.
puss!
Skicka en kommentar