onsdag 27 oktober 2010

367

det är så tyst.
ni är så tysta.
han är så tyst. så tyst så tyst så tyst. och jag vill bara att han ska höra av sig men det gör han inte. och på 45 minuter har han inte svarat på mitt det gör ont att du inte hör av dig. jag har fortfarande inte fattat att det är sant. att han bara är min vän. har inte fattat det, det är så fel. så jävla fel. speciellt när hans mamma har gråt i halsen och hans systrar mailar och smsar och säger att det är en total jävla katastrof, att han är så dum i huvudet som gör såhär. jag förstår inte hur något som känns så fel i alla känns rätt i honom. jag förstår det inte.

nu ska jag försöka producera hemtenta. hittills skrivna ord: 276. bra jobbat. eller inte.

längtar till då klockan är efter sex och min själsfrände/lesbiska livspartner ringer. längtar till imorgon då jag ska träffa min L. längtar efter att åka till hans familj. är rädd för det men längtar ändå. längtar efter deras kramar, längtar efter alla syskonbarn.

längtar inte till måndag då jag ska åka hem och komma hem till en tom och tyst och äcklig lägenhet.

jag önskar så att han inte gav upp. jag önskar det så innerligt.

3 kommentarer:

Lina sa...

jag menar inte att vara tyst. jag finns här och läser och tänker, men jag vet inte vad jag ska säga. det är så svårt att få några ord att betyda något alls känns det som.

men jag hoppas verkligen fortfarande för er skull. är jag dum som inte gett upp hoppet?

Anonym sa...

Jag är tyst för att jag vet inte vad jag ska säga. Jag är så sjukt arg på honom också. Om han älskar dig - det borde inte finnas något annat! Det är bara så HIMLA KONSTIGT!

Och så sitter jag här, tillsammans och lycklig. Varje kommentar jag börjat har jag skrivit något om att jag är arg på honom, jag vill att det ska vara ni, jag vill att du ska må bra. Osvosvosv. Men sedan blir det liksom pinsamt. Jag vet inte hur det är när det gör så ont. Jag har aldrig behövt förlora Pontus, och inte på det här sättet.

Och så funderar jag på att bli en IRL-vän istället för bara på internet. Det skriver jag också kommentarer om ibland, men de blir så pinsamma. Så går mina tankar.

Elin sa...

jag önskar att det fanns någon lag på att man inte fick ge upp. i alla fall inte när det fortfarande finns så mycket kärlek kvar.