onsdag 3 november 2010

388

Och:
Jag skrev ett långt mail till mamma och berättade hur det är och har varit. Sa att jag tar mig igenom det men att det är jobbigt, så jävla jobbigt.

Ni som har hängt här ett tag (<3) vet att jag och min mamma har en krokig historia. Vi har bråkat och skrikit och jag har hatathatathatat och velat bort. Hon är ett sår som fortfarande kliar och blöder och läker om vartannat.

När jag kuggade min första uppkörning sa hon att anledningen till att jag inte trivs i familjen är att jag misslyckas. Hon har skrikit att jag är värdelös. Hon har gjort väldigt många saker som jag har haft så oerhört svårt att förlåta och sluta vara bitter över.

Därför var jag nervös över svaret.
Svaret som blev:

du behöver inte be om förlåtelse för att du mailar. det är helt ok, mer än ok. jag är glad att du berättar. jag förstår att du inte vill prata i telefon. och jag blir så ledsen över att det blev så här. jag anade när du var hemma att allt inte stod rätt till men ville inte rota utan tänkte att du berättar om du vill och behöver. jag finns alltid här för att lyssna/läsa. att jag frågade hur det var att bo tillsammans berodde på min aning.

det går inte att leva med någon som ljuger. det förstör förtroendet och om det inte finns djupt förtroende är grunden väldigt svag.
du är som du säger stark och kommer att klara detta. din styrka beror på att du är klar som glas och vågar vara ärlig och svag och se det som sker i vitögat och sen inte ger upp.

självklart är du jätteledsen, tillåt dig att vara det. du och m har haft så mycket fint tillsammans också.
men det är samtidigt bra att det kan kännas ok i stunder. det är bra, vila i de stunderna.

Det är bra om ni kan skiljas som vänner, ovänskapoch bitterhet gör bara ont att bära på. Däremot så tycker jag att du kan vara lite tuff. Jag tycker nog att det är du som ska behålla lägenheten vännen! det är faktiskt du som har ordnat den genom dina kontakter. m gled bara med då.

Vill du inte bo kvar är det en annan sak [stycke om var jag kan vända mig om jag behöver ny bostad]

jag håller med dig om att det han gör är oerhört respektlöst, men ljuger man om ett så ljuger man kanske även om ett annat.

Om du vill så kommer jag ner till dig en vända det vet du! Det är bara att hojta till.

När jag läste det gömde jag mig i mitt täcke och grät, grät, grät. Jag gråter igen när jag läser, jag grät när en vän ringde och jag berättade om det.

Plötsligt får jag bekräftelse på det jag letat efter i hela mitt liv:
hon ser mig. hon ser att jag är stark, hon ser att jag har gått igenom svåra saker förut. hon finns här för mig

och för första gången på över en månad gråter jag av lättnaden,
mitt i allt det svåra gråter jag av lättnaden och mailar tillbaka och skriver

tack.

7 kommentarer:

Lina sa...

åååh :) jag visste det!

Cicci sa...

Åh <3 något fint att hänga upp sig på, något bra att känna, mitt i allt det onda.

Och jag kan inte annat än att hålla med om att du är stark, och att våga vara svag är det starkaste av allt.

Kram

Hanna sa...

Vilket fint, fint, fint svar. Vad fint att hon svarade så fint.
<3
Och angående inlägget nedan. Skitmänniska. Det är vad han är.

Jenny sa...

Av allt det jag läst här hos dig så har ingenting berört mig så mycket som det här.

emma sa...

något jag har lärt mig av mina 19 år på jorden är att det inte händer dåliga saker utan att det kommer något gott ur det.

i detta fallet måste jag säga att detta hände för att du och din mamma skulle upptäcka nya positiva sidor hos varandra.

tack för att du skriver om detta, om allt. m har betett sig uselt som fan. det känns lite som att jag är din vän för att jag vet så mycket om dig, jag hoppas du ser mig som en liten vän även om det inte är "in real" men jag är din vän här på internet och jag kommer alltid stötta dig här.

Bella sa...

Jag är verkligen otroligt glad för att du äntligen har fått den bekräftelsen av din mamma och att hon förstår att du behöver henne just nu. Det är verkligen fantastiskt att hon inte skriker och bråkar utan att hon nu är där, för att förstå och stötta. Jag är otroligt glad för din skull!

Anonym sa...

josefinis. du är hur stark som helst och behöver inte någon som m längre. han är en riktig apa. jag hoppas att min namne är ful och dum och elak och att han kommer att gräma sig resten av sitt liv för att han valde så fel. fyyyyyyy. jag fattar inte heller vad han tänker med, om han nu gör det.

(din mammas mejlsvar får mig att lipa lite. åh. ä n t l i g e n.)

kramkramkramkramkram.