måndag 22 november 2010

418

Måndag förmiddag och jag har skrivit det svåraste mailet i mitt liv. Jag har återtagit makten, jag tar tillbaka mitt hjärta nu för du får inte trasa sönder det mer. Nu ska jag städa och försöka att sluta skaka.

Hej.
Jag vill att du sätter in 2200 för tvn och 1100 för att kompensera att jag pga dig inte kan ta bostadsbidrag på *mitt banknummer*. Adressändra NU (när du läser det här mailet-nu), med e-legitimation tar det ca två dygn och e-leg vet jag att du har, så att jag kan söka bostadsbidrag. Du måste även lämna tillbaka MIN nyckel. Jag har inga problem med att vara här när du flyttar ur dina grejer, jag har däremot stora problem med att veta att du har nycklar till min lägenhet, mitt postfack och mitt förråd. Du har själv avsagt dig rätten till allt som har med mig att göra, därför kan jag inte förstå varför det är så svårt att lämna tillbaka nyckeln?

Avslutningsvis vill jag tacka för en fin tid, för att du verkligen hjälpt mig och för att jag har fått så mycket av dig. Jag tänker fortsätta höra av mig till din familj då dom betyder mycket för mig, men jag vill inte ha kontakt med dig. Du gör mig enbart ledsen och jag kommer aldrig tro på dina lögner igen (för ja, jag vet att du ljuger om att du och anna avslutat allt. Du är pinsam som tror att jag har så låg självrespekt att jag bara förlåter förlåter förlåter. Också jag har en gräns, du har vida överstigit den.) och därför kan jag inte ha dig i mitt liv.

Jag har verkligen, verkligen älskat dig M och jag hade kunnat kämpa mig till döden för din skull. Men jag måste älska mig själv mer, respektera mig själv mer, och jag kan omöjligt göra det genom att ha dig i mitt liv.

Jag önskar innerligt att du inte bara fortsätter fly, för din egen skull. Jag önskar för din egen skull att du möter allt det svåra och jobbiga och kämpar dig igenom det. Utan att klara av det är man ingen riktig människa, utan bara en liten lort.

Svara på det här mailet och hör av dig angående när du vill hämta dina saker.

Hejdå.

Jag har sagt upp kontakten och det är så jävla läskigt och jag vet verkligen inte om det är rätt. Jag tror på att aldrig någonsin sluta kämpa för någon, och nu har jag gjort det. Nu har jag givit upp om honom. Jag tror på att sätta andra människor före sig själv, och nu har jag gjort det motsatta.

7 kommentarer:

Hanna sa...

Jag tror på att sätta sig själv först, jag gör verkligen det. Först därefter klarar man av att hjälpa andra människor/se till deras behov på riktigt, utan att själv försvinna i försöken att hjälpa. Så har det fungerat för mig.

Och jag tror verkligen att det du gör nu är rätt. Och jag tycker att du är så oerhört stark, fina fina människa.

lina sa...

du har gjort helt rätt. jag känner det så tydligt. det finns ingen mening för dig att sätta någon annan före dig själv om inte den personen i sin tur sätter dig före sig själv.

jag är så imponerad av din styrka och ditt mod. och det känns som att jag aldrig kommer sluta läsa din blogg så länge du orkar skriva den. den är det absolut ärligaste jag någonsin läst. till och med ärligare än mina egna dagböcker.

och det är skönt med ärlighet och uppriktighet ibland. fortsätt vara stark!

josefin sa...

fina ni! tack, tack, tack. ni betyder mer för mig i denna läkningsprocess än ni själva förstår.

hanna: ofta önskar jag att jag kunde tro på det, för det verkar vettigt. att först älska sig själv och att sen kunna älska andra utifrån det. men jag fungerar inte så. jag tror att vi alla har olika sanningar och för att kunna vara jag måste jag kunna tro på andra först. kanske är det mitt frikyrkliga arv som talar, men jag tycker att det är ett ganska fint arv egentligen.. okej, nu surrar jag. men kort sagt: jag önskar lite att jag först kunde fungera för mig, men jag tror inte att det gör det.

lina: åh, väldigt rätt formulerat. tusen gånger tack. och så länge du orkar: sluta inte läsa bloggen, sluta inte kommentera den!

ni är så fina, fina, fina båda två. jag hjärta er.

Cicci sa...

Jag tror det är rätt det där med att man måste älska sig själv. Måste sätta sig själv före männsikor som sätter sig själva före en.

Jag tror du gjorde rätt. Jag tror verkligen det. För det går inte att få det fungera med någon som ljuger. Det går inte att försöka med någon som sviker.

Nu upprepar jag mest det alla sagt innan. Men du ska veta att jag verkligen tycker det.

josefin sa...

Åh Cissi, du upprepar inte, du präntar in det i hjärtat och för det ska du ha många tack! Tack, tack för att du tror att jag gör rätt, för det måste vara rätt för när man säger upp kontakten finns ingen återvändo. Nu finns han inte mer.
Kram

Sanna sa...

Jag har hört att gör det ont så växer man. Tror att det är hemskt sant. Du är modig!

Hanna sa...

sv: Jag tror att du tror rätt. Att vi har olika sanningar. Jag tror på att olika saker fungerar olika bra för alla! Jag vet inte om jag är tillräckligt stark för att kunna.. bära andras problem. Nysta ut dem. Jag tror inte det. Eller, jag har faktiskt ingen aning. Ibland måste man ju, för de man älskar. Och då går det ändå. Jag vet bara att det förstörde mig en gång och att sedan dess har jag först fungerat alldeles ypperligt. Jag har behövt det. Men än är det inte försent för att offra mig lite för andra!

Frikyrkoarv, alltså. Sådant är ganska fint ändå.