torsdag 25 november 2010

420

Tisdag onsdag torsdag

Jag står inte ut med att inte veta om M läser, så jag ringer. Dagen efter att jag sagt upp all kontakt ringer jag och jag vet att det är dumt men jag står inte ut. M är sur och hård och därför vet jag att han ljuger när han nekar att han läser, och till slut erkänner han men vägrar berätta hur ofta vad han vet och varför varför varför och

jag säger hejdå men han stoppar mig och skriker sedan i tjugo minuter om att han ska ha alla alla alla möbler och jag avslutar med det jag lovat mig själv att aldrig säga till honom igen:
du är så jävla dum i huvudet och det är så, så tråkigt att se du utvecklas åt det här hållet. fan vad du är sorglig och

sen lägger jag på och gråter och stampar i golvet för jag blir så trött, jag orkar inte orkar inte orkar inte och

FAAN vad jag skriver dåligt idag, jag blir så jävla låst av att veta att M kanske läser, fan vad det psykar mig!! jävla helvetes-M LÅT MIG VARA!!!

och jag ringer en vän och pratar uteslutande om hur irriterad jag är på M och hur trött han gör mig och när vi lägger på inser jag att jag inte ens frågat henne hur hon mår och

fan jag är så trött på att vara personen som bara maler på om sitt eget liv, fan vad jag är trött på det

och kvällen kommer och jag tänker hat-tankar om M och flyttar äntligen in i hans gamla garderob och hatälskar det och

fan, vad hjärtat gör ont, fanfanfan vad hjärtat gör ont, det är så tyst allt är så tyst och jag vet inte vad det är jag saknar för det är inte M,
det är faktiskt inte det. Jag blir irriterad av att tänka på honom och önskar aldrig att han ska sitta bredvid och saknar inte inte inte M men

jag saknar något. Det är så tomt för jag saknar något och mitt hjärta är tyst, det skriker inte av lycka inte ens av ångest,

det är bara tyst och jag tänker
snälla, köpenhamn, idag behöver jag sms med póg och kys och allt annat du skriver, just ikväll behöver jag det för mitt ex är en idiot och du är mitt rebound-pirr i magen,
men han smsar inte och jag somnar med tystnaden och

vaknar och det är min födelsedag. Jag städar, diskar, tvättar och det är en vanlig jävla dag förutom ovanligt många notifications på facebook men

sen kommer L! Min bästa finaste L och med sig har hon en annan nära vän och vi kramas och delar ut paket och mitt hjärta dunkar för dom, det funkar dunkar lever andas,
och jag får födelsedagspengar av mamma och köper skor jag suktat efter i över ett år och livet

livet, fan vad jag gillar dig just idag! och

jag får sms-grattis i massor (också av köpenhamn, köpenhamn som säger jag har present i form av spiritosa, det får du nästa gång vi ses! och senare föreslår att nästa gång vi ses är i helgen och handlederna:
pirrar)

och vi dricker cosmos för det gjorde vi alltid alltid förut och sen öl med några från klassen och livet, livet jag trivs så bra i dig! och M, M jag trivs så bra utan dig! och

onsdagen blir torsdag och vi åker hem och sover nära i samma säng och pratar länge om allt och jag
älskar älskar älskar att ha vänner som kommer på min födelsedag för att jag ska ha en superbra dag och dom frågar femtio gånger om dagen varit bra och jag bara ler,

och torsdagen vaknar till liv och dagen går och dom åker hem och jag

jag är trött och har pluggångest och kan inte skriva för M har satt sig i skrivkrampen och jag hatar honom för det, han tar ifrån mig allt och

jag är så trött på det så jag skriver det här ändå och det blir dåligt men man ska alltid alltid trotsa skrivkramp och

M, snart är jag över, på andra sidan och ditt hjärta kommer bara bli hårdare. Jag kommer inte låta dig göra mig bitter, M,

och det är det sista arga jag skriver om dig.
(För nu.)

2 kommentarer:

Cicci sa...

Du skriver absolut inte dåligt, även om det känns så, du skriver så det berör.
Grattis i efterskott.

lina sa...

grattis fina! du är stark och fantastisk och skriver alltid helt underbart. jag förstår att det är jobbigt att han läser. han är ju den som ska läsa minst av alla. men du är större än han. och du kommer vidare, både i bloggen och i livet. puss!