torsdag 23 december 2010

451

Det är läskigt.
Det är läskigt och jag är livrädd för

jag vill ha honom, som min,

för han gör mig så varm i hjärtat, han rusar i mina handleder,

han får mig att le genom mammabråk, genom tågkaos,
genom tentaplugg, genom grupparbetesångest,

han skriver så fina sms, har så fint skratt, överraskar med muffins när jag väntar på tåg, säger jag saknar dig han
är så fin
han är så fin
han är så fin

men det är så läskigt för det finns så mycket som kan gå fel,

och det är läskigt att skicka mail som avslutas med den här bilden
det är läskigt att skicka tentapluggs-paket (istället för julklapp),
det är läskigt det är läskigt det är läskigt
det är läskigt för

det kan ju gå så fel
han kanske inte alls känner samma värme i hjärtat
han kanske inte känner ruset, fjärilarna

han kanske visar sig vara långt från det han nu verkar, jag kanske blir

lämnad olycklig ensam
igen

men jag säger det igen, till mig själv:
jag hoppar hellre från elfte våningen och kraschar femton gånger än att bara stå på marken och blicka uppåt för jag vet att en dag kommer jag hoppa för att sedan flyga flyga flyga tills jag dör och jag kommer aldrig flyga om jag inte vågar, om jag inte hoppar och därför
därför
därför

hoppar jag nu,
med hjärtat i handen och avslutar mailet med tuo

för jag är hans även om han inte vill vara min.

Inga kommentarer: