452

Nästa år ska jag jobba för hemlösa på julen istället och ja

det kommer vara ensamt och ja

det kommer vara lite sorgligt och nej

det är inte min idealjul men

jag orkar inte detta längre.

Jag orkar inte alla ständiga jämförelser, jag orkar inte vara ständigt irriterad orolig ledsen i magen, jag orkar inte ha så förbannat jävla ont i hjärtat och

mailet jag fick av mamma när jag berättat att M gjort slut är det finaste jag fått i hela mitt liv men

det ändrar ingenting.

Det ändrar ingenting för allt gammalt, det är kvar. Det finns ingenting som heter glömma här, det finns ingen förståelse ingen acceptens vi har för i helvete inte ens

något att prata om förutom hur ful och jobbig och dålig jag är

eftersom jag bara fick G på min första kurs på universitetet

eftersom ingen står ut med mig längre än några år max

eftersom jag är dålig på att slå in paket

eftersom jag äter för mycket

eftersom jag äter för lite

eftersom jag är en dålig hushållerska

eftersom eftersom eftersom allt jag gör, är.

Jag längtar så förbannat mycket efter en jul där jag inte rymmer till toaletten och gråter, jag längtar så förbannat mycket efter att inte gömma mig på mitt rum och sitta och slösurfa på fucking FLASHBACK och jag har ett nyårslöfte till mig själv:

nästa år ska jag inte fira jul såhär. Nästa år ska jag vara glad och kan jag inte vara glad ska jag åtminstone försöka hjälpa andra till en lite bättre jul.

Nästa år ska en mamma-jul inte vara ett alternativ.

Punkt.