torsdag 13 januari 2011

467

ikväll känner jag mig så ledsen och ensam och Köpenhamnslängtig och jag vill inte jag vill inte jag vill inte.

jag vill inte ha hemtenta för jag känner mig så inåthelvete OSMART och det är så jobbigt, för jag är van vid att vara bäst bäst bäst i klassen och det är kanske självgott att säga så men det är sant, innan har alltid människor kommit till mig för att få hjälp men nu är jag helt jävla clueless,
och jag har byggt så mycket av min självbild på min smarthet, på vad jag presterar och jag

faller
faller
faller
när det inte riktigt stämmer längre.

Och jag vill inte att det ska kännas som det känns med Köpenhamn; att vår tentastress driver oss isär, att vi faller på mållinjen, att vi tappar bort varandra (att han glömmer bort mig), jag VILL INTE det för jag

alltså faaan
jag är ju kär i honom och det är tidigt, jag vet det, men när jag faller gör jag det fort, när jag faller gör jag det hårt och jag ser
ingen annan än honom jag
hoppas så mycket på honom, på oss

och att vi inte hörts sedan måndag, det gör liksom. Ont.

Jag vill inte att det ska göra ont.

Och jag vet att jag kanske förstorar upp allt, för samtidigt får jag sms som
bellissima! jag saknar dig så mycket, vill vara med dig nuu.

och fucking jävla helveteeeee jag orkar inte orkar inte orkar inte att jag överanalyserar, förstorar, orkar inte tanken om du inte vill vara med mig kan du inte bara säga det då så jag kan vara ledsen och sen gå vidare och vill du vara med mig så snälla..var med mig för alltså

nä. jag kommer ingenvart. jag behöver sova men jag vet inte hur jag ska kunna sova när bröstet molar molar molar, jag vill inte FAAN vad jag inte vill.

1 kommentar:

Bella sa...

Du duger oavsett vad du presterar. Jag vet att man ofta tänker att man måste vara bra i skolan och man måste få bra betyg om man är van att få det, men så länge du gör ditt bästa så duger det. Du är hur fin som helst oavsett vad du får för betyg, för du är inte dina betyg. Även om det är svårt som fan att tänka så.


Att överanalysera svar på sms, uteblivna svar eller korta svar eller vad som helst när det kommer till kärlek är verkligen hur svårt som helst, det vet jag. Man gör det automatiskt konstant, så länge man inte vet vad den andra känner eller vill. Om du vågar så fråga honom. Våga släppa in lite och visa dig lite sårbar och fråga så kanske han överraskar dig! Var stark!
You can do this, även om det känns som ett jävla helvete!