okej kan någon bara säga hur jag ska bota ensamheten, den som bultar i bröstet, den som känns i ryggen, den som stockas i halsen,
kan någon bara säga hur jag ska radera den för jag orkar inte vara ledsen mera nu. jag orkar inte. jag mådde ju bra, för första gången nästan någonsin så mådde jag bra och nu
Jag lovar, det är det bästa jag någonsin lärt mig att göra. Och så måste man tänka på och komma ihåg att man lever för sig själv. Och i samband med att man börjar acceptera (ensamheten, livet, en omtenta, att man missade bussen) så släpper bultandet lite lite för varje andetag.
Då slappnar man av och ensamheten känns inte lika påtaglig. och de gångerna den fortfarande är det, har man ju lärt sig att acceptera.
2 kommentarer:
Man accepterar.
Jag lovar, det är det bästa jag någonsin lärt mig att göra. Och så måste man tänka på och komma ihåg att man lever för sig själv. Och i samband med att man börjar acceptera (ensamheten, livet, en omtenta, att man missade bussen) så släpper bultandet lite lite för varje andetag.
Då slappnar man av och ensamheten känns inte lika påtaglig. och de gångerna den fortfarande är det, har man ju lärt sig att acceptera.
du har så rätt. så rätt så rätt. det svåra är bara att förstå hur det går till, hur man accepterar. värme!
Skicka en kommentar