477

ikväll känner jag mig så hjärtslitande ensam

och det är så patetiskt för jag har umgåtts nästan hela dagen idag

och

rent objektivt ser jag det så tydligt:

hur bra mitt liv är:

hur lyckligt lottad jag är:

att ha vänner som ringer ofta, som kramar mig alltid,

att få dansa ur svetten,

att få gå en linje jag älskar

att få bo där jag trivs, att känna mig hemma,

när jag tar ett steg från mig så framstår det så klart:

hur bra mitt liv är:

hur lyckligt lottad jag är:

att det är få förunnat

men ändå.

ändå

är det någonting som saknas, som gör att jag just ikväll känner mig så hjärtslitande ensam.