jag är arg och sur på Köpenhamn, tänker:
vad i helvete hände, det var ju så fint, varför vill han inte längre och varför varför varför kan han inte säga det vad i helvete
var det egentligen som hände,
och jag tänker:
nu ger jag upp, nu finns vi inte längre POFF! så, borta
så jag ger upp men jag tänker på honom alltid, tänker tänker tänker på honom
och vi har träffats i två och en halv månad och jag har varit mitt gladaste glada och mitt käraste kära (nåja, inte riktigt) och det har varit..konstigt men det finaste fina
men nu är jag bara arg, sur och jag hatar mig själv för att jag tänker på honom, för att jag saknar honom, för att jag längtar efter honom, för att jag blundar och ser:
hans ansikte, hans skägg, hans lukt, hans skratt
han som lägger huvudet i mitt knä, han som hånglar upp mig mot tegelväggar träd parkettgolv
jag hatar mig för jag överväger att kyssa någon annan men tänker bara:
han som kysst mig bättre än någon annan,
jag vill inte kyssa någon som inte är han och jag hatar mig för det.
Jag är arg och sur men vill inte prata om det, när folk frågar säger jag men nää jag bryyyr mig inteee och det är genomskinligt, jag vet det, men jag har fan ingen lust att prata om det ändå för jag pratar hellre om ungefär allt annat
till och med hästpolo pratar jag hellre om.
Jag är arg och sur och han ringer
shit
han ringer
och han är inte ens full, han är sitt spiknykraste, han säger:
förlåt att jag varit så sämst
han förklarar, säger:
det är en av mina sämsta sidor, jag jobbar på det, förlåt
han säger:
kan du ge mig en liten chans till?
han säger:
puss
och jag har varit arg och sur och
frågar mig själv:
shit, vad gör jag nu?
men det är en onödig fråga. Jag är så jävla svag för honom, för allt han är. Vi är inte färdiga och jag ger inte upp något som inte är färdigt, jag kan inte bara
gå
jag måste ge det en chans för jag har inga alternativ när jag tänker på:
hans hår, hans skratt, hans lukt, hans kläder, hans sätt att kyssa mig, hur han låter när vi har sex
när jag tänker på:
hans händer mot min rygg, hans tunga i min mun
när jag tänker på:
allt som inte fått finnas ännu, allt som ännu gror, som jag måste låta gro
och jag har varit arg och sur och jag får fortfarande inget grepp om det här: om honom, jag vet inte vad vi är jag vet inte vart vi är på väg
jag vet bara att jag suckar, säger:
socker, det är väl klart vi ses igen
jag vet bara att jag dras till honom, att jag är så sinnessjukt jävla svag för honom, jag vet bara att jag inte kan säga nej till honom, jag vet bara att
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar