söndag 29 maj 2011

531

Hej.
Just nu är jag så jävla orolig och ledsen att jag inte vet var jag ska ta vägen. Jag orkar inte ringa några av mina vänner, jag orkar inte ringa Victor, så jag skriver istället.

Snart ska jag åka och köpa ett gravtest.
Jag har spiral och det är därför alltså helt jävla otänkbart att jag skulle vara gravid. Hormonspiral är ungefär lika säkert som att sterilisera sig, men för två veckor sedan hade jag en blödning (vilket jag inte har haft sedan jag satte in den) och ringde sjukvårdsupplysningen som hetsade iväg mig till gynakuten, där dom sa att allt såg bra ut. Jag andades ut och släppte det. Sedan dess har jag spytt av ingen anledning alls, mestadels på morgonen, fyra gånger. Mina bröst har börjat ömma. Jag har blivit helt jävla överkänslig. Jag blir utomjordiskt bakfull av ungefär ingenting. Igår, eller om det var i förrgår, googlade jag lite och jag vet, jag veeeet att man inte ska googla om sånt här eftersom man bara stressar upp sig själv, men jag hittade iallafall inlägg och forumtrådar etc som alla handlade om kvinnor med hormonspiral som blivit gravida ändå och jag dör jag dör jag dör.

Jag tror inte att jag skulle klara av att ta hand om ett barn. En dag vill jag bli mamma, men inte än. Jag kan inte. Jag har alldeles för mycket gammalt ält att ta tag i först. Jag vet inte om min sjuka lilla kropp skulle klara en graviditet. Jag kan knappt ta hand om mig själv. Jag är i helt fel fas av livet. Min pojkvän skulle inte klara av att bli pappa.

Samtidigt vet jag inte om jag skulle klara av en abort. Fan.

Och om det visar sig att jag är preggo och har varit det i över 18 veckor? Om jag inte längre får ta bort det? Fan.

Jag går under av oro. Jag går under jag går under jag går under jag vet inte vad jag ska göra.

Det måste vara bebisfritt i min mage. Det måste det.

7 kommentarer:

Linnea i usa sa...

Har aldrig kommenterat förut så hej. Jag håller tummarna för dig.

ania och ankan sa...

oj. vi håller också. hårt.

Hanna sa...

Jag håller alla tummar och önskar alla önskningar jag har. Jag känner så mycket igen skräcken, men oftast så är det ju faktiskt ingenting. Och jag hoppas att det är så nu.

Käraste.

Matilda sa...

Det har inte gått 18 veckor i alla fall, för livmodertappen blir blå när man är gravid så det hade de definitivt sett på gynkollen. Det ska du inte oroa dig för.

Och en abort BEHÖVER inte vara traumatisk, men jag håller också tummarna för att du inte måste ta ställning till en eventuell sådan! Love.

Matildo sa...

Ps. "Morgonillamående" är bara något det kallas - det är inte så att det är särskilt om morgonen man mår illa. De flesta gravida som mår illa mår illa alla tidpunkter på dygnet, så du behöver heller inte vara extra rädd för att ditt illamående om morgonen skulle tyda på graviditet. Det KAN lika gärna bero på vätskebrist eller tom mage. Hoppas du är lite lugnare nu... Coca-cola og värme.

Ps2. Ber om ursäkt för eventuellt falskt lugnande om du faktiskt är gravid ändå!

lisa sa...

åh jag håller tummarna! jag hade värsta gravidnojan alldeles nyss också men sen så fick jag mens så då försvann gravidnojan. jag håller alla tummar och tår för dig! <3

Anonym sa...

Jag är gravid i vecka nio (och vill vara det, heja, heja!) och har även gjort en abort tidigare. Jag mår illa hela dagen, inte bara på morgonen (men även på morgonen, kräktes i morse, usch). Abort är jättejobbigt, men inte lika jobbigt, tänker jag, som att skaffa barn och inte vilja ha det ännu. Det bästa tipset jag har är att kolla upp det, så slipper du vara ovetande. Kram!