- döden kommer ju närmare och närmare varje sekund
- ja, victor, det gör den oundvikligen
- ja tur det! det finns något positivt iallafall
- hur menar du nu? jag tycker inte att det känns så särskilt glädjande, jag vill faktiskt leva
- men man kan inte vara så rädd för döden! det är skönt att den finns och kommer närmare hela tiden. jag tror att hela världen skulle tjäna på att jag dog. kan inte du skjuta mig? eller så gör jag det själv
- hur då? du har inget vapen
- jo! jag har en slangbella! jag köpte den i thailand när jag var 5, 7, 8 eller 12..
Lite senare, han:
- det värsta är ju att jag får skylla mig själv. jag har ingen traumatisk uppväxt, inga skilda föräldrar, ingen mobbning ingenting att skylla på. det är jag. det är mig det är fel på, jag som är störd. jag är en idiot. på riktigt, jag är det.
- vet du, du får tycka det hur mycket du vill men du kommer aldrig att övertyga mig. aldrig. jag tror att ditt stora problem är att hittat identiteter för dig själv som bara inte stämmer. DU är klarsynt, god och har världens finaste hjärta. du är inte dina system, du är inte din depression, du är inget av det. du har dom problemen men du är dom inte och just nu upplever jag att du irrar runt där i din hjärna utan att hitta ut och victor du har rätt till hjälp. du är inte överflödig, du lever inte på andra premisser än andra människor. du måste hitta dina egna vägar, du måste gå dom själv men du behöver hjälp för att hitta dit. sen finns det ju en jävla massa idioter men du kan inte inte ge det en chans bara därför. du är skyldig dig själv det
- ja..jag har faktiskt tänkt den här veckan att jag behöver terapi
- bra! men vad hindrar dig? brist på tilltro till institutioner eller stolthet?
- en härlig mix! men jag vet inte..jag känner mig ganska hopplös. hjälplös liksom.
och här är vi. Det finns frön i honom och jag tror på honom, tror på honom, tror på att han kan ta sig ur det här..men just nu
och jag vet att jag har sagt det tidigare
jag är livrädd. Utom mig av oro.
För tänk om om om han ger upp. Han har inget hopp för sig själv. Han ser sig själv i svart svart han är utbränt likgiltig
och tänk om han ger upp.
1 kommentar:
I min fina stora säng, eller den är hans om vi ska vara helt korrekta, ligger den finaste människan jag vet och lider. Allt hopp har lämnat honom och han kan bara ha roligt med alkohol och då jag inte är med, jag är verkligheten, och den vill han fly. Han stirrar bortanför mig, ser igenom mig, är inte där. Jag pratat högt med mig själv och honom för att fylla tystnaden. Jag älskar honom, och han frågar till vilken nytta.
Jag har varit där han är. Du har varit där Victor är.
Stå kvar, håll fast, våga tro på kärleken och det goda.
Som min bästa Anna säger, allt blir bra till slut, och är det inte bra så har vi inte nått slutet än.
Skicka en kommentar