söndag 16 oktober 2011

571

tvättar hetspluggar diskar gör fint precis såsom man ska pepprar in minnen i huvudet till exempel den gången jag frågade mamma vad kapitalism är och hennes svar var att det är ett system där man prioriterar pengar istället för människor och jag skrattar åt gamla internskämt jag och S skapade för typ fyra år sedan

allt för att inte tänka på:
mjölkblicken den frånvarande och mjölkblickens bärares inburande i sig själv. Hur han säger att jag inte kan göra mer nu, att det är såhär det är. Hur han inte svarar när jag frågar om han är ledsen eller har ångest eller om det är något annat. Hur han väljer abstrakta ord. Hur han väjer för hjälp, avskärmar sig från världen och stänger sig inne i sin egen bubbla. BUBBLAN SOM SPRACK DÄR I MARS NÄR VI TRÄFFADES BUBBLAN SOM NU ÄR TILLBAKA OCH JAG KAN INTE GÖRA NÅGONTING INGENTING KAN JAG GÖRA

och hur ont allt det här gör i mig. Jag vill bara skaka om honom, skrika att JAG ÄLSKAR DIG FÖR FAN JAG ÄLSKAR DIG JAG GÖR ALLT FÖR DIG SNÄLLA SÖK HJÄLP DU ÄR VÄRD SÅ JÄVLA MYCKET MER ÄN DET HÄR
men jag kan inte annat än hopplöst sitta bredvid och se på medan han tar ett steg fram, sju steg bak. Kan bara hålla handen, klappa kinden och säga jag lyssnar, jag lyssnar alltid

men lyssnandet för honom ingen vart. Han behöver hjälp jag inte kan ge honom. Han är fast där han är, mjölkblicken är på god väg att bli hans ständiga alltid-blick. Det river i mig. Det sliter i oss. Det är så jävla svårt ibland, samtidigt som vår relation är min absolut lättaste. Jag vet inte hur jag ska bete mig för att det inte ska bli kontraproduktivt. Baaah.

***

No words, just love.

1 kommentar:

belle sa...

om jag hade lite kraft kvar att ge dig om jag hade lite hjärta att dela med mig osv. puss. tänkte på dig igår. för jag såg en brud på bussen som såg ut precis som du så satt jag i tusen år & tänkte på om du nämnt att du har en kompis/syskon som pluggar i lund & om du kanske var här på besök. så var det inte du. & jag blev lite ledsen.