tisdag 25 oktober 2011

574

inatt drömde jag att någon sa att det märks att jag har körkort eftersom jag simmar så bra. efter det drömde jag att jag tog körkort genom att simma 25 meter snabbare än en sjuåring.

sen vaknade jag två timmar efter att jag skulle ha varit i skolan och skrivit det sista på grupparbetet. som tur är skrev jag rätt mycket igår efter att dom andra gått hem och kan sköta resten över internet, men ändå. livet går inte så bra för mig. det är för känsligt för personligt för nära vet så jag inte hur jag ska formulera det i skrift. jag är rädd, för det här är på riktigt. inga pseudokänslor. ingenting som går att härleda bakåt. inga händelser för sju år sen. det här är nu, högst aktuellt och påtagligt och det är läskigt. fittigt jävla skitläskigt. på fredag ska jag ju till en psykolog och helst vill jag att hon ska säga nej men josefin du som är så duktig och fin och bra och helt fantastiskt det är klart att det kommer gå bra för dig! om du målar lite färger på det här pappret så är alla dina problem lösta

men jag gissar att det inte kommer att bli så. jag vet inte om jag har orken att ta itu med dom här stora stora problemen jag har. dom som inte är trauman utan liksom..systemfel i hjärnan. sådant jag måste ta jävla ansvar över. jag vill inte. jag vågar inte. jag måste vilja. jag måste våga. jag ska jag ska jag ska våga, trots att jag helst av allt bara vill gömma mig under ett täcke och strunta i allt.

victor, som jag kan vara helt avslappnad och bekväm inför då han har sett alla mina fulaste sidor och ändå älskar mig, frågade igår varför jag är ledsen. varför jag hade så mycket ångest. jag skrattade nervösskratt och sa att jag känner mig dålig, ungefär sämst, att allt i mitt liv just nu blir bevis hur värdelös jag är. etc. han fnissade åt att jag pratar om skitjobbiga känslor och ändå låter akademiskt korrekt. vet inte varför jag berättade det, men nu vet ni.

livet är piss. just nu är livet piss och jag orkar inte ta tag i det. jag måste sänka min gard helt. jag måste erkänna, för andra men främst för mig själv, vad jag känner och upplever och att jag inte kan misslyckas utan att sänkas helt. att jag inte vågar vara okej. att jag inte vågar vara dålig. att det gör att jag inte vågar vara bra. alltihop. eftersom allt är så läskigt och svårt och bara blä kan jag inte heller prata om det, riktigt. det blir för känsligt. jag är för rädd.

mina naglar är gula. nu ska jag skriva en diskussionsfas och sen kanske åka och lära mig simhopp (obs av en kompis så det är inte särskilt seriöst). jag längtar väldigt mycket efter min kille. på fredag får han novemberlov och då ska vi sova i samma säng i nio nätter. lättnaden i det. jag behöver honom. jag behöver många andra också, men just nu behöver jag honom alarmerande mycket. just eftersom han sett mig slita mitt hår. just eftersom han sett mig gråta förtvivlat fult och hulkande. just eftersom han hittat mig avsvimmad i duschen. just eftersom han fortfarande, trots allt det fula som han egentligen inte behöver i sitt liv, står bredvid mig. att han ringde mig igår på natten när han var utslaget trött och inte värjde sig för att fråga hur jag mådde när han hörde darrningarna på min röst när jag berättade om min dag. jag älskar honom och jag vill så gärna ha honom nära mig. ha kul med honom, göra vardagsgrejer. men just nu är mitt liv så svårt och jobbigt och piss att jag faktiskt mer behöver honom. det är kanske farligt. det är nog dumt. men just nu behöver jag att han bär mig, såsom jag bar honom i september. såsom vi burit varandra i snart åtta månader, men mer än så. totalare än så. för jag hittar inga vägar ut och behöver hans hand att hålla mitt i den här djupa svarta dalen.

4 kommentarer:

Linn sa...

josefin, det kommer att gå bra. Du är fantastisk och har så hemskt hemskt mycket självinsikt och vågar redan facea så himla mycket själv. Jag imponeras ständigt av hur stark du är, hur modig du är och hur varm du är, trots att du har stått ut kanske fem gånger så mycket som mig. Det kommer bli bra. Jag lovar.

*håller hand på håll*

Belle sa...

återigen önskar att jag bodde nära &kunde komma över på te &kramar & sånt jag vill säga men inte vill skriva så alla kan se utan mer sånt som är bara för dina ögon/öron å hatar avstånd alltid detta avstånd

Frida sa...

All kärlek som jag bara kan skickar jag till dig. Hjärta

josefin sa...

fan vad fina ni är. tack.