Idag på jobbet ringde jag en privatperson. Han kunde inte det jag ringde honom för utan svarade:

Nä, nä.. men det är roligt att du ringer, för jag är småkåt och sitter och tänker på dig sexuellt.

Jag sa okej håll käften och la på och blev hemskickad av mina (fina, fantastiska) chefer (som alltid prioriterar sina anställdas välmående) (and i'm so fucking lucky).

Nu är jag skakad och chockad och äcklad. Mina rörelser är långsamma och jag får inte i mig någon mat.

Sibylla kramade mig när jag kom hem och sa att hon hoppas att jag inte känner någon skam, eller att det på något tvistat sätt skulle vara mitt fel. Jag sa nä, och jag är så jävla glad att jag är feminist i såna här tillfällen. Vi gjorde feministgangsigns och... Tack, feminismen. Tack tack tack feminism.

(Fortfarande så chockad och äcklad och ledsen.)