"Den svenska missunnsamheten"

Det är väl pinsamt att erkänna det, men jag är missunnsam. Missunnsam på människor som orkar annat än att ligga i sängen hela dagen, missunnsam på människor som orkar gå i skolan arbeta Ingå I Systemet, människor som Har Någon, människor som ja jag vet inte, lever? För mig bara händer livet och det känns som att jag ligger i krig mot exakt ALLT, som att inte en enda jävel är på min sida, inte ens mamma är på min sida hon bara vill att jag ska uppåtframåt och det enda jag känner är

tänk om det inte finns något uppåtframåt. Tänk om mitt liv kommer vara såhär jämt, tänk om livet alltid kommer vara ett krig. Om det är något stort som är brutet inom mig, något som aldrig går att laga, för en människa kan inte laga sig själv och det här samhället gör ingenting annat än sviker mig.

Jag vet inte om jag orkar det.

Så ja jag är missunnsam, och det är pinsamt för hur mycket jag än suckar och säger "jävla liberaler" om dom 4000 krönikor/minut som publiceras om "den svenska missunnsamheten" och "jantelagen" och "såhär är det minsann inte i usa!" (nä men flytta dit ditt jävla fantasifoster, flytta dit och bli sjuk och betala summor jag inte kan föreställa mig, är det ett bättre system tycker du, ett bättre samhälle, är det verkligen dit du vill?) så internaliseras det. Det är ju s k a m l i g t  att inte skina som solen för andras framgångar. Det är ju skamligt att vilja stänga av sina öron när personer en bryr sig om klagar på huvudvärkar och csn (folk som tycker att csn är höjden av byråkratiskt krångel: ni är så roliga). Det är ju skamligt att vara så liten och dålig och missunnande och så uppe i sin egen skit att en gång på gång glömmer bort att fråga hur andra mår.

Men jag vet inte vad jag ska göra av det, jag hinner inte jobba med min missunnsamhet, för fyfan vad det här livet är vidrigt mot mig. Jag undrar hur många gånger jag ska behöva skjutas till jävla botten innan det är nog, innan nån tittar på mig och säger: det här är våld mot dig josefin, här är skadestånd, här är allt du behöver, att du behövt överleva detta är en skam för sverige en skam för världen. Innan någon SER vad det är som händer.

Jag gjorde mig förtjänt av ett värdigt liv genom att födas. Det är allt. Det är exakt allt. Jag är en person och därför förtjänar jag ett liv som inte känns som ett krig. Men på toppen av det kämpar jag som ett jävla svin. Jag jobbar och jobbar och jobbar. Jag sliter mig blodig, och ingen ser det, men jag sliter mig blodig ändå, för jag VET att jag förtjänar mer än det här, förtjänar större än såhär, förtjänar ett liv som går att andas i.

Och regeringen, regeringen som vill ha in mig i sysselsättning PRONTO men som ändå är dom som nu hindrar mig att ta mig dit jag vill, jävla regeringen med sin JÄVLA arbetslinje säger: dina försök är förgäves, såna som du ska in i lågavlönade jobb som sakta kommer förgöra din själ, jobb du bevisligen inte klarar av, men du ska dit, såna som du ska straffas för du föddes med det vi tycker är defekter i hjärnan, VAR GLAD OCH TACKSAM ATT DU FÖDDES 1990 OCH INTE TIDIGARE, i vårt samhälle är vi snälla mot såna som dig, på 70-talet hade du tvångssteriliserats institutionaliserats använts som medicinskt experiment, seså in i jobb du inte klarar av nu, var tacksam och glad, här en skattesänkning till, rösta på oss i nästa val se allt vi gjort för dig!

och jag vill ta mig dit, vill ta mig till rosenbad och bara skrika att på grund av er överväger jag döden nu, trots att jag egentligen vill leva, till och med detta jävla krigs-liv vill jag leva, men på grund av er överväger jag döden för jag ser ingen väg ut, förstår ni det jag ser ingen jävla väg ut, jag är förkrossad på grund av er, ni har kört över mitt hjärta med bulldozer så många gånger och nu orkar jag inte mer, nu är det här över, nu ger jag upp, men jag vill att ni ska veta att det är på grund av er som jag dör, jag vill att ni ska ha det på era samveten och jag vill att ni ser mig i ögonen, jag vill att ni varje kväll går och lägger er och drömmer om mig, och jag vill att ni ska veta att jag inte är ensam, att jag inte är ett enskilt fall som fallit mellan stolarna, att det här är en struktur, att det här är ert jävla fel

liksom fattar ni att jag var på väg att få mitt liv på fötter igen men nu kommer jag troligtvis behöva ingå i förnedrande arbetslivsträning för funktionsnedsatta? Om jag inte gör det så får jag ingen inkomst. Ingenting alls. Och inte en jävel pratar om sjukförsäkringarna och att sjuka utsätts för detta våld, och det är en skam för Sverige.