sjukskrivningen

jag!! är!! så!! jävla!! UTTRÅKAD!!!!!!

säger det till min läkarsyster som hummar att det är ett friskhetstecken om något utropstecken utropstecken. jag håller med, säger ja jag vet visst är det skönt. men det är egentligen inte skönt!!!! det är skönt att jag fortsätter må bättre, att det går åt rätt håll trots årstiden (det här är den första vintern sedan 2005 som jag inte blir sjuk sjukare sjukast), så klart är det härligt att det är så.

men jag har så jävla tråkigt! sysslolösa gråa vardagar. åker till rehabiliteringen och tränar och det är så tråkigt. jag tränade stenhårt hela min barndom, gick i tusen olika sporter, en period av livet gick jag upp tidigt tidigt och simmade varje dag innan skolan och efter skolan gick jag ut och sprang och sen några timmar senare hade jag fotbollsträning/tennisträning. och nu? måste hela tiden tääänka på att inte träna för hårt, ta allting i sänder, inte trigga det sjuka i mig, bara träna mjukt och försiktigt och sakta sakta öka intensiteten. under ständig övervakning av sjukgymnaster som kommer in till mig där jag sitter på träningscykeln: app app app 29 km/h är alldeles för fort sänk farten josefin! och jag får inte sluta träna för då kommer jag bli miserabelt sjuk igen och det vägrar jag bli. så jag åker dit två gånger i veckan och har så jävla tråkigt.

måste ansöka om att få sänkt sjukpenning eftersom jag nu varit sjukskriven i över 365 dagar. från 80% av sgi till 60%. tack för det alliansen älskar er för evigt hoppas att ni dör allihop.
är dessutom jävligt irriterad på 1. att en måste ANSÖKA om att få SÄNKT inkomst 2. ATT FK INTE ENS KAN SKICKA MED ETT JÄVLA KUVERT MED FÖRBETALT JÄVLA PORTO!!!!!! SNÅLA JÄVLAR.

skulle egentligen vilja säga: jag är färdig med er nu sänk min sjukskrivning till 50% så jag kan söka jobb och säga fuck you hejdå till soc, men jag väntar på att bli utredd inom psykiatrin och alla alla säger till mig att jag inte får hetsa mig ur sjukskrivningen, att jag ska ta det i sänder, ta det försiktigt, hålla mig fast i systemet när jag ändå är i det.

men jag är fortfarande så JÄVLA uttråkad. mina dagar bara försvinner utan att jag gör något. jag har tänkt börja spela fiol, försöka återuppta intressena depressionen fråntog mig, men fiolen är på lagning och här sitter jag framför tv:n i pyjamas kl lunch. vilket väl låter härligt men nu har jag gjort exakt detta i över ett år och jag är done med det.

mvh muntergöken.