måndag 24 maj 2010

289

Jag saknar min pappa så fruktansvärt mycket.
Jag saknar honom inte jämt och hela tiden och jag är sämst på att höra av mig, men ibland (ganska ofta) slår saknaden hål på mig och jag slutar andas och faller ihop och bara gråter gråter gråter. Jag saknar honom så mycket och jag vågar inte säga till någon. Vågar inte berätta. Säger Det finns ju telefoner och skype är bra när någon påpekar hur långt det är mellan oss. Ler när jag pratar om att dom som köpte huset gör det så fint i trädgården, ler för att ingen ska tro att det gör ont, att jag saknar det,

och jag saknar det inte, saknar inte huset alls men saknar honom. Jag saknar hans skratt och jag saknar hans hår och ibland saknar jag till och med att bli arg på honom. Jag saknar att äta middag framför teven vareviga dag med honom och jag saknar att han är så oorganiserad och jag saknar saknar saknar honom. Jag saknar hans skor och jag saknar hans brytningar på alla språk han kan. Jag saknar honom så fruktansvärt mycket men jag vågar inte säga allt det här till honom. Jag vågar inte det för jag vill inte att han ska bli ledsen. Jag vill inte att han ska ångra sig bara för att jag sitter och grinar, jag vill inte det för han behöver det här.

Det är inte första gången jag inte träffar honom från februari till maj och det är inte första gången vi bor på olika kontinenter. Ingenting är för första gången.

Men jag saknar honom så jävla mycket och försöker räkna ihop hur mycket pengar jag kommer tjäna i sommar och letar reguljärflyg till honom så snart det är realistiskt och om allt går bra, om det lyckas kan jag träffa honom i december.

December.

December.

December.

Det är varmt och grönt överallt och regn är liksom det värsta vädret vi får, ingen snöstorm, inget kaos. Alla badar för första gången och dom som ska ta studenten har sin sista pluggångest och alla andra tar sommarlov och planerar semestrar. Sista veckan i maj.

Förstår ni hur jävla långt det är till december?

1 kommentar:

Anonym sa...

åh vännen. men medans du väntar till december kan du få vara med mig, krama mig och prata om honom hur mycket du vill! Vad du än vill göra för att det ska bli lite lättare i hjärtat. okej? puss! / F