skakiga ben redan när jag kliver ut ur porten och
det
gör
så
ont
det är så kallt nu och musklerna liksom drar ihop sig, krampar, gör blåmärken och jag
inser att jag måste stanna hemma från föreläsningen jag sett fram emot när jag hittar mig själv gråtandes på toaletten eftersom jag försökt gå in i duschen (tio centimeter max från toalettstolen) i tjugo minuter utan att klara av det och
nästa dag känner jag mig så jävla värdelös,
kan inte missa fler grupparbetesträffar nu, snart kommer dom tro att jag bara luras, att det inte är på riktigt,
så jag tvingar mig in i bussen, tvingar mig uppför alla trappor (varför varför varför går jag i en så gammal byggnad med tvåtusen trappor varför varför varför bor jag på fjärde våningen utan hiss varför varför varför hemsöker dessa trappor mig jag orkar ju inte gå i dom) och
det
tar
stopp
och nu sitter jag här och vill bara grina för jag har så ont min hjärna fungerar inte jag är så trött jag orkar inte
leva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar