Jag rear inte ut mig, men du får allt jag är helt gratis.
Jag behöver dig inte. Jag klarar mig utmärkt utan.
Jag har andra alternativt. Jag får ligga närhelst jag vill. Jag fyller mina kärlekskvoter, jag behöver inget ytterligare stöd.
Du är inget behov, jag vill bara ha dig. Det är allt. Jag är hopplöst förlorad i dig. I ditt hår, dina ögon, ditt skratt, ditt rörelsemönster, dina ord, dina omfamningar. Jag kan vara utan dig, men jag vill inte.
Kan du inte sluta tvivla på mig nu? Jag vet att jag ger dig alla anledningar. Jag vet att jag surar, jag vet att jag är otillgänglig, jag vet att jag spelar fel men jag kan ju inte reglerna. Jag vet inte hur man gör. Jag förvirras, förirras, försvinner. Jag vet allt det, men sluta tvivla på mig nu för samtidigt ger jag dig inga anledningar. Jag ler, jag kramar, jag mailar, jag finns. Jag finns, jag finns, jag finns och jag vill ha dig och du behöver inte tvivla på det. Tvivlet är inte verklighetsförankrat.
Om du bara ger mig en chans kommer jag älska dig besinningslöst. Jag kommer ge dig allt jag är och har, jag kommer vara dig trogen, jag kommer hålla din hand varje gång du tappar fästet. Jag är inte alltid lätt, jag är inte alltid enkel, jag kan också bli sur av ingen anledning, jag blir ofta oprovocerat ledsen och ängslig och osäker och jag är inte alltid lätt, men det är inte du heller. Jag är inte lätt, du är inte lätt, vi är inte lätta och därför kommer det vara svårt men alltid alltid värt det för jag kommer älska dig utan gränser, utan rationalitet, utan ände.
Jag orkar inte vänta längre, jag orkar inte undra längre, jag orkar inte tvivla längre
kan du inte bara bli min?
Så lovar jag att ge dig allt jag är, allt jag har.
4 kommentarer:
åh, vad fint.
Åh, jag hoppas att den där skäggige har en susning om vad han kan vinna. För om han inte har det så tycker jag synd om honom.
Säg det till honom! Inte med betoning på honom, som 'inte till oss', utan säg det TILL honom!
(jag kan inte heller spelet & reglerna som du märker :)) (fast det brukar ju gå bra ändå)
lina: tack tack fina!
Frou-Frou: Jag vet inte om han har någon susning. Det är så konstigt alltihop. Samtidigt som jag inte har så många susningar om vad jag kan vinna hos honom och det gör mig livrädd.
Madde: Ja..jag har tänkt på det och jag ska, jag ska, jag ska. Jag vet bara inte hur när han är så långt borta och det känns som att jag måste dra tillbaka honom till mig innan jag kan säga det. Jag hatar den här situationen!
Spelet är överskattade, reglerna likaså. Jag vill inte ha någon som jag måste spela för att få, jag vill inte ha någon som skräms bort av mina känslor. Jag vill leva ärligt och jag vill ha någon som kan ta det. Spelet är säkert rätt och bra för andra men inte för mig.
Skicka en kommentar