måste
plugga
.
Har en svinstor tenta going on. Jag har inte läst kursboken. Jag har läst 7 av dom 30 akademiska artiklarna och rapporterna jag borde ha läst. Borde använda mig av teorier jag lärt mig i gamla kurser men jag o.r.k.a.r inte. Ska tydligen rädda världen, eller iallafall Yemen, i tentan. Prata om våld och utbildning och så. Det är svinintressant EGENTLIGEN men jag orkar inte. Min hjärna vill ha sommarlov nu. Ska jag känna såhär i två/fyra år till? Kommer jag vara skoltrött förevigt men kämpa mig igenom det bara för att jag inte vill ta studieuppehåll och jobba på svintråkigt jobb baföratt? Bara för att jag vill jobba med det jag drömt om i hela mitt liv istället för att jobba i mataffär och jobba upp den där studiemotivationen jag tappat på vägen. Åh suck alltså jag vill ha sommarlov NU, inte om två veckor. Vill minst av allt prestera den här jävla tentan som borde vara rolig men mest känns jobbig eftersom det är den mest krävande läraren av alla (seriöst, på en av examinationsuppgifterna i denna kurs fick jag poängavdrag för att jag inte kopplade tillväxt till ekonomiska krisen på 30-talet....i en uppgift som handlade om framtiden) (okej nu avslöjar jag typ vad jag pluggar vilket jag bestämt mig för att inte göra, men det känns som att min anonymitet blir mindre och mindre hela tiden. Snart kommer jag väl skriva hela mitt namn, min adress och lägga ut en länk till min facebook också. Well).
Nä, men jag kör på det här och sen ska jag plugga en timme och sen åka till mitt svintråkiga extrajobb (ni ba KÄNNER MIN LIVSLUST):
Just nu tänker jag på ja det jag skrivit ovan: tenta skoltrött ska jag känna såhär i två/fyra år till???? vill jag verkligen det här, borde jag hoppa av och söka om och bli typ lärare istället?
När jag vaknar på morgonen är min första tanke: helvete helvete helvete hur fan blev klockan TIO nu har hela dagen försvunnit redan faaaan jag har så jävla mycket att göra!! men åh, fin person, jag gillar dig, kramas lite till? kramas lite till!
Min mobiltelefon var den billigaste jag kunde hitta i min operatörs butik. har haft den i typ två månader, innan det hade jag en lånetelefon eftersom min mobil jag köpte i typ september gick sönder. jag har världens sämsta trackrecord med mobiltelefoner, på fem år har jag haft kanske sju. fattar inte vad mitt problem är.
Imorgon kommer jag gå upp tidigare än tio, åka till skolan och sitta med världens bästa killkompis och HK och sucka över tentan och dansa lite danser och inte göra vad jag borde göra (skriva tenta), ringa min kille som gjort intagningsprov, gå på föreläsning, stanna kvar i skolan och "skriva tenta"/åka hem och "skriva tenta", gå och lägga mig/gå på j-klubben.
Ikväll skall jag jobba jobba jobba! gu va kul. sen krama min kille och försöka somna tidigare än tre.
När jag bakar beror det alltid på att det luktar äckligt i köket eller att jag har något annat jag inte vill göra. Hetsäter sedan upp det jag bakat (vilket i 9,5 fall av 10 är kladdkaka) helt själv och mår illa.
Sist jag grät var när jag läste något om en mormor och jag kom på att jag saknade min och att hon aldrig aldrig aldrig får dö för då dör kanske jag också (på riktigt vet jag inte hur jag ska kunna klara av den sorgen)
Kärlek är mina muskler, mitt syre. Mina vänner som ringer och pratar om stort och om smått. När klockan är 2 på en nattklubb och klubbpulser dunkar i kroppen och kompisar ler och dansar och jag vet att livet är ungefär finast precis just där. Vänner som anförtror mig saker, som lutar sig på mig. S som hör av sig efter en vecka utan kontakt och säger: no matter what är du alltid min bästa vän, min syster, mitt guld och jag vet att även om alla andra skulle lämna mig finns hon alltid kvar, att det är en helt ömsesidig och villkorslös kärlek. När timman är sen och det är mörkt i rummet och jag ligger på sidan mittemot Victor och han ler med ögonen och leendet säger att här hör jag hemma, med dig ska jag vara, dig vill jag älska till tidens slut. Att Victor ringer mig ungefär två gånger var dag för att småprata trots att vi vaknar och somnar ihop varje dag och träffar varandra oftare än vi träffar någon annan. När jag och Victor haft sex och slappnar av och andas och han kränger sig närmare mig, klappar mitt hår och viskar sådant ingen annan får höra. När världens bästa killkompis ringer och frågar om jag slutat existera bara för att jag inte varit i skolan på två dagar och när jag säger att jag finns svarar han bra! men jag saknar dig. När jag inser att jag skulle kunna skriva det här svaret resten av dagen utan att bli klar för mitt liv är så otroligt rikt på fina människor och så himla mycket kärlek.
I somras var jag var jag lite på festival med min finaste Frida (som jag saknar så jävla mycket), var jag på några små fester, skrev jag kontrakt på min förra lägenhet, jobbade jag mest på mitt urtråkiga sommarjobb och umgicks med M och tänkte att han var den bästa och finaste men samtidigt tvivlade jag hela tiden på om vi skulle vara tillsammans föralltid, som vi sagt, lekte med Ms syskonbarn som jag saknar varje dag, var arg och ledsen på min mamma hela tiden. Och så utsattes jag för ett av sex upplevda våldtäktsförsök.
Jag pratar en jättekonstig dialekt som är en blandning av ungefär allt. Min mamma och min syster pratar ungefär lika (men inte riktigt) och det är aldrig någon som lyckas definiera varifrån den kommer.
Jag lyssnar på musik väldigt ofta. Alltid pop-liknande skit.
Jag är sämst på att göra hushållssysslor. Skjut mig vad dålig jag är på det. (Victor sa till sin syster en gång när vi umgicks med henne att han aldrig stött på så mycket mögel som efter att han träffat mig. Nöjd med det.)
Jag är bäst på att gnälla? Stöka till?
Den bästa känslan är att ha den enorma tryggheten att veta att vad jag än gör, hur mycket jag än misslyckas, hur ledsen jag än blir kommer det alltid alltid finnas en familj som älskar mig, som kämpar för mig, även om den familjen inte består av mamma och pappa.
Jag är rädd för döden. Att jag ska dö, att någon jag älskar ska dö, att se någon dö, att vara nära att dö, att någon jag älskar ska vara nära att dö.
När jag lagar mat gör jag alltid alltid alltid storkok. Från 20e april till i söndags levde jag på gamla matlådor. Det ni!
Jag brukar få komplimanger för hur jag skriver, hur jag ser ut.
Jag glömmer aldrig hur det var att vara femton år. Den där kvällen på krogen då jag såg Victor för första gången och det smällde till i mig och jag visste med en gång att det var HAN och ingen annan. Första gången jag träffade S (ska skriva mer om det sen). Kuddkrigs-helgen. När jag blev klar med gymnasiet. Hur det var att vara sådär överjävligt jävla pissjuk utan att någon förstod. + en massa massa massa mer.
Jag vill ha SOMMARLOV. Och en färdig utbildning och mitt drömjobb, tacktack.
När jag vaknar på morgonen är min första tanke: helvete helvete helvete hur fan blev klockan TIO nu har hela dagen försvunnit redan faaaan jag har så jävla mycket att göra!! men åh, fin person, jag gillar dig, kramas lite till? kramas lite till!
Min mobiltelefon var den billigaste jag kunde hitta i min operatörs butik. har haft den i typ två månader, innan det hade jag en lånetelefon eftersom min mobil jag köpte i typ september gick sönder. jag har världens sämsta trackrecord med mobiltelefoner, på fem år har jag haft kanske sju. fattar inte vad mitt problem är.
Imorgon kommer jag gå upp tidigare än tio, åka till skolan och sitta med världens bästa killkompis och HK och sucka över tentan och dansa lite danser och inte göra vad jag borde göra (skriva tenta), ringa min kille som gjort intagningsprov, gå på föreläsning, stanna kvar i skolan och "skriva tenta"/åka hem och "skriva tenta", gå och lägga mig/gå på j-klubben.
Ikväll skall jag jobba jobba jobba! gu va kul. sen krama min kille och försöka somna tidigare än tre.
När jag bakar beror det alltid på att det luktar äckligt i köket eller att jag har något annat jag inte vill göra. Hetsäter sedan upp det jag bakat (vilket i 9,5 fall av 10 är kladdkaka) helt själv och mår illa.
Sist jag grät var när jag läste något om en mormor och jag kom på att jag saknade min och att hon aldrig aldrig aldrig får dö för då dör kanske jag också (på riktigt vet jag inte hur jag ska kunna klara av den sorgen)
Kärlek är mina muskler, mitt syre. Mina vänner som ringer och pratar om stort och om smått. När klockan är 2 på en nattklubb och klubbpulser dunkar i kroppen och kompisar ler och dansar och jag vet att livet är ungefär finast precis just där. Vänner som anförtror mig saker, som lutar sig på mig. S som hör av sig efter en vecka utan kontakt och säger: no matter what är du alltid min bästa vän, min syster, mitt guld och jag vet att även om alla andra skulle lämna mig finns hon alltid kvar, att det är en helt ömsesidig och villkorslös kärlek. När timman är sen och det är mörkt i rummet och jag ligger på sidan mittemot Victor och han ler med ögonen och leendet säger att här hör jag hemma, med dig ska jag vara, dig vill jag älska till tidens slut. Att Victor ringer mig ungefär två gånger var dag för att småprata trots att vi vaknar och somnar ihop varje dag och träffar varandra oftare än vi träffar någon annan. När jag och Victor haft sex och slappnar av och andas och han kränger sig närmare mig, klappar mitt hår och viskar sådant ingen annan får höra. När världens bästa killkompis ringer och frågar om jag slutat existera bara för att jag inte varit i skolan på två dagar och när jag säger att jag finns svarar han bra! men jag saknar dig. När jag inser att jag skulle kunna skriva det här svaret resten av dagen utan att bli klar för mitt liv är så otroligt rikt på fina människor och så himla mycket kärlek.
I somras var jag var jag lite på festival med min finaste Frida (som jag saknar så jävla mycket), var jag på några små fester, skrev jag kontrakt på min förra lägenhet, jobbade jag mest på mitt urtråkiga sommarjobb och umgicks med M och tänkte att han var den bästa och finaste men samtidigt tvivlade jag hela tiden på om vi skulle vara tillsammans föralltid, som vi sagt, lekte med Ms syskonbarn som jag saknar varje dag, var arg och ledsen på min mamma hela tiden. Och så utsattes jag för ett av sex upplevda våldtäktsförsök.
Jag pratar en jättekonstig dialekt som är en blandning av ungefär allt. Min mamma och min syster pratar ungefär lika (men inte riktigt) och det är aldrig någon som lyckas definiera varifrån den kommer.
Jag lyssnar på musik väldigt ofta. Alltid pop-liknande skit.
Jag är sämst på att göra hushållssysslor. Skjut mig vad dålig jag är på det. (Victor sa till sin syster en gång när vi umgicks med henne att han aldrig stött på så mycket mögel som efter att han träffat mig. Nöjd med det.)
Jag är bäst på att gnälla? Stöka till?
Den bästa känslan är att ha den enorma tryggheten att veta att vad jag än gör, hur mycket jag än misslyckas, hur ledsen jag än blir kommer det alltid alltid finnas en familj som älskar mig, som kämpar för mig, även om den familjen inte består av mamma och pappa.
Jag är rädd för döden. Att jag ska dö, att någon jag älskar ska dö, att se någon dö, att vara nära att dö, att någon jag älskar ska vara nära att dö.
När jag lagar mat gör jag alltid alltid alltid storkok. Från 20e april till i söndags levde jag på gamla matlådor. Det ni!
Jag brukar få komplimanger för hur jag skriver, hur jag ser ut.
Jag glömmer aldrig hur det var att vara femton år. Den där kvällen på krogen då jag såg Victor för första gången och det smällde till i mig och jag visste med en gång att det var HAN och ingen annan. Första gången jag träffade S (ska skriva mer om det sen). Kuddkrigs-helgen. När jag blev klar med gymnasiet. Hur det var att vara sådär överjävligt jävla pissjuk utan att någon förstod. + en massa massa massa mer.
Jag vill ha SOMMARLOV. Och en färdig utbildning och mitt drömjobb, tacktack.
Det var det.
Nu ska jag skriva om utbildning och våld i Yemen, sköj. Känner ändå att det var bra att jag gjorde den här listan för jag gick från ett state of gnäll till ett state of grin pga alla fina jävla människor som finns i mitt liv, som jag älskar och som älskar mig tillbaks. Klysch klysch klysch men det är verkligen det allra allra allra viktigaste för mig och jag är så outsägligt glad över att redan nu ha så många människor som jag känt så länge och kommer känna i hela mitt liv. BÄSTA SOM FINNS!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar