...men sen går jag alldeles jätteförtidigt från en fest bara för att få sätta mig i ett gathörn och gråta. Som det känns nu: jag har aldrig haft så mycket ångest tidigare. Jag har aldrig tidigare känt mig så ensam som jag gör nu. Aldrig tidigare har jag känt mig så isolerad, rädd och ledsen. Sedan inser jag: "aldrig" betyder ingenting. Jag har känt så här många gånger innan. Det gör mig så ledsen. Det får mig att känna mig så hopplös. Vem fan säger "jag har inte sovit mer än tre timmar inatt måste hem och sova är helt slut" bara för att få gå och gömma sig bara för att få gråta bara för att att att.
Jag orkar faktiskt inte mer. Jag är trött på att vara jag. Trött på min inställning. Trött på livet det svarta. Trött trött trött.
1 kommentar:
varför bor jag tretusen mil bort? varför bor du tretusen mil bort? vill liksom vara där & komma & klappa & krama & bädda ner & göra tomatsoppa a la belle med lite purjulök i & en peppar från ungern (mvh halvungrare) som gör den alldeles fantastisk med lite ''''sting''''' hatar att skriva sting låter som en sextiplusare. men ändå. önskar att jag var där. & känner mig lite creepy & konstig som vanligt som tycker så himla mycket om dig fastän vi bara setts en gång lite snabbt men liksom. det var det bästa på hela den kvällen. & det säger ju nått. ska skicka fin-sms idag. feel better raring!
Skicka en kommentar